Så fick man då lite av friidrottsabstinensen stillad.

GP-galan i Karlstad visade att Sverige har några aktiva av internationell ljuskraft. Synd bara att vädrets makter inte var gynnsamma för ännu bättre siffror. De är också glädjande att se och höra vilken positiv framtoning världsstjärnorna har intervjuerna.

Det var trevligt att se inhemsk friidrott igen.

Tävlingen arrangerades i pandemins skugga med allt negativt det innebär.

Samtidigt var det ur tv-tittandesynpunkt positiv med de små startfälten.

Det var kort tid mellan kasten och hoppen.

Att producera friidrott i tv är tydligen svårt.

Och detta gäller inte bara gårdagstävlingen. Ofta, ofta irrar kamerorna runt

utan att ta fäste någonstans eller så fastnar de på något oväsentligt.

Inom friidrotten är resultaten viktiga, även av dem lite längre ner på listan.

Speciellt för oss åt det nördiga hållet till.

Jag önskar – och som sagt det gäller merparten av tv-tävlingarna – mer

resultatredovisning. I går kom till exempel herrarnas kula i skymundan.

Men okej i tider som dessa kan man inte få allt. Det var i alla fall ett kärt

återseende.

***

I går gladdes jag speciellt åt den förre Trelleborgslöparen, nu mera Spårvägen,

Joakim Anderssons nya personbästa på 800 meter, 1.47,55 Det är inte många

skåningar som löpt snabbare. Tyvärr visar Joakims framsteg, han blev tvåa på

inne-SM, på vikten att få tufft träningsmotstånd för att utvecklas. Denna miljö

kan Skåne inte erbjuda sina medeldistanstalanger.

Sex omgångar av 30 i den allsvenska herrfotbollen är avklarade.

Jag har sett 22 av matcherna, plus några i Svenska cupen. Några lag har jag beskådat sex gånger, Helsingborg, Varberg och Falkenberg inte en enda.

Självfallet är det alldeles för tidigt att dra några andra slutsatser än att de poäng man har, givetvis betyder något i slutändan.

Några amatörfunderingar kan väl dock vara tillåtna.

Såg häromdan någon av poeterna kring Malmö FF kände vibbar från våren 2018, då MFF inledde stabbigt, vilket innebar att tränaren Magnus Pehrsson fick sparken. Jag menar att liknelsen är orättvis mot Pehrsson. Jämför den trupp han hade mot den Jon Dahl Tomasson har i dag! Och med det täta spelschemat skulle årets trupp gynna MFF med alla de rotationer som ansågs nödvändiga.

Givetvis kommet MFF att bli ett topplag även 2020.  Hemmamatchen mot Norrköping på måndag blir naturligtvis extra intressant. Skillnaden mellan tio och fyra poäng är enorm.

***

Norrköping har imponerat så här långt. 17—6 i målskillnad säger mycket. Kollektivet har fungerat och om detta klickar – som under en del av andra halvlek i går mot IFK Göteborg – finns det mycket individuell skicklighet för att avgöra.

Åldersstrukturen i truppen tyder på utveckling med få spelare över de 25.

Gårdagsintervjun i Dplay med Simon Thern och hans tankar om hur man i Norrköping skapar en atmosfär där de unga genast känner sig välkomna visade att det här kan föra långt och att det inte är en tillfällighet att Norrköping leder Allsvenskan.

***

Premiärtitten för säsongen på unga IFK Göteborg gör att jag nog kommer att välja fler av deras matcher. Där finns intressanta talanger att följa. I bakgrunden finns rutin för att ge stadga.

En nackdel för oss nördar med det täta programmet är att matcherna inte är utspridda på så många dagar som tidigare. Man kan inte se allt.

***

Nykomlingen Mjällby måste man bara beundra. På många sätt. Med små medel och med bra scouting har man lyckats få ett spelande lag. 17 av truppens spelare har fostrats i småklubbar från södra Sverige.

Marcus Lantz verkar trygg i sin tränarroll.

***

Stockholmslagen har haft det tufft så här långt. AIK famlar efter sin spelidé. Mästarna Djurgården har än så länge inte hittat rätt med sitt spel. Det fattas mycket för att hitta en guldform. Hammarby kommer att lyfta. I mötet mot Häcken var, trots 3—0-förlusten, laget bra.

Häcken, ja, en kryssande början, men mot Hammarby såg man varför många tippat Hisingelaget som en medaljaspirant. Man har en komplett trupp och tre av seriens främsta ytterback, Leonard Zuta, Ekpolo och Adam Andersson, som kan spela både till höger och vänster. Läge för rotation.

***

Naturligtvis är det ingen tillfällighet att Elfsborg är det enda lag som tagit poäng mot Norrköping och vunnit mot Malmö FF. Klubbledningen visste tydligen vad den gjorde, när den inte förlängde kontraktet med dyre målvakten Stuhr Ellegaard utan satsade på 21-årige Tim Rönning.

***

I Kalmar FF oroar man sig över att det blev noll poäng mot Varberg och Östersund. Nu väntar Elfsborg, Hammarby och Malmö FF. och framåt vintern en ny bottenstrid?

***

Spelmässigt har Sirius varit, och även poängmässigt, den största överraskningen tillsammans med Varberg. Man kan ännu fundera över varför Kalmar FF inte lät tränare Henrik Rydström fortsätta i KFF utan släppte honom till Uppsala.

***

Varberg har jag full beundran för utan att ha sett laget spela. Helsingborg och Falkenberg står också på tur.

Örebro är alltid Örebro, svårspelat men inte tillräckligt bra för toppen.

När Jonas Kanje tillträdde som chefredaktör för Sydsvenska Dagbladet påpekade han i en intervju i egna tidningen att man inte skulle vara hejarklack till Malmö FF, Lugi och Redhawks.

Han kunde ha tillagt FC Rosengårds damlag.

Det har väl varit lite si och så med efterlevnaden. Ofta har man halkat och hamnat på fel sida den anständiga gränsen.

I går kunde man exempelvis på Sydsvenskans nät läsa följande:

Om Toivonen får chansen att hoppa in (tror inte på spel från start), hoppas jag att MFF får en frispark i skottläge.

Ni får själv lista ut vem som står bakom dessa rader.

Om man nu anser att MFF inte lyckats med sina fasta situationer borde man kunna framföra detta utan ett avslöjande personligt pronomen. Det är ett ordval som tar bort all trovärdighet om objektivitet. Det blir hejarklacksjournalistik.

***

För några år sedan hade jag en diskussion med en medarbetare på redaktionen om vikten av att ha samma åsikt i en artikel i papperstidningen som i en på nätet, ibland kamouflerad som en blogg. Hen hävdade att man inte behövde det. På nätet/i bloggen kunde man vara mer personlig/subjektiv. Jag höll inte med då och håller inte med i dag.

Speciellt inte som tidningen vill[MS1]  få fler läsare att låsa upp låsta artiklar.

Då rimmar det illa med skiftande åsikter, i synnerhet om den på nätet är färgad av klubbdräkten.

Trovärdigheten får man inte tumma på.

”En motståndare får ej flytta sig in i en spelares bana efter det att den sistnämnde har hoppat och befinner sig i luften. Att flytta sig in under en spelare som är i luften så att kontakt uppstår är oftast en osportslig foul. Under vissa omständigheter kan den bedömas som diskvalificerande.”

Vad är detta?

Jo, ett citat ur basketbollens regelverk.

Det visar hur olika idrotter ser på händelser liknande den som skedde i gårdagsmötet i fotboll mellan Malmö FF och Djurgården. Gästernas Jacob Une Larsson hoppade upp för att nicka bort en boll, MFF:s Isaac Kiese Thulin gick in i situationen utan avsikt att nå bollen, bara störa motståndaren och hamnade under Une Larsson som handlöst föll i marken, tydligt allvarligt skadad.

Tv-kommentatorerna, de var många, ojade sig och konstaterade hur farliga sådana situationer är.

Men ingen, har inte heller sett något i dagens tidningar, sa något om ett straff till Isaac Kiese Thulin. Han fick inte ens en varning, det blev en sketen frispark för det jag – och regelskrivarna inom basketen – anser är farligt spel. I paritet med de våldsamma tacklingarna med dobbarna före.

Det här har jag skrivit tidigare. Att domare och andra beslutsfattare inte läser min blogg, det begriper jag. Men någon vettig människa i den stora fotbollsfamiljen borde ha tänkt till. Som någon gjort i basketen.

I basketen hade Isaac Kiese Thulin riskerat rött kort direkt.