Om några timmar drar Handbollsligan, herrarnas högsta nivå, igång.

Det hör till traditionen att avge ett tips. Det brukar inte bli bra. Avståndet mellan den absoluta toppen och bottenlagen är förstås stort men i många regioner av tabellen är det väldigt jämnt. Det visade inte minst förra säsongen.

Och det är väl bara att erkänna att min kunskap om de nya utländska spelarna är i stort obefintlig.

Jag sticker likväl ut hakan och siar.

1) IFK Kristianstad har den bredaste truppen och det största publikstödet men kommer att förlora fler seriematcher än de senaste säsongerna. PR-mässigt också en vinst i och med tränarbytet, Ola Lindgren ut, Ljubomir Vranjes in.

2) Alingsås HK. Min respekt för tränaren Michael Franzén är stor. Finalstommen från i fjor är intakt, bra målvaktspar och unga spelare under utveckling. Inte minst William Andersson Moberg, min specielle favorit. Daniel Blomgren från Önnered intressant nytillskott,

3) HK Malmö. Seriens bästa svenska nytillskott, Viktor Östlund och Daniel Ekman, den senare med egenskaper laget delvis saknat sedan nuvarande tränaren Stian Tönnesens dagar. Sätter som alla andra ett frågetecken för målvaktsparet. Just den positionen har varit lagets styrka under många säsonger. Hoppas på mycket speltid för Tim Hilding, en grabb från närområdet på plan höjer intresset.

4) IFK Skövde var förra säsongens överraskning inte minst tack vare sin styrka på hemmaplan. Jag gillar lag med mycket närproducerat och det har verkligen IFK Skövde. En blandning av stor rutin och ungdomar under utveckling. Frågetecken: Målvakterna.

5) IK Sävehof, regerande mästaren, har förlorat sin kanske bäste spelare Oskar Sunnefeldt men det vimlar av talanger i Partilleklubben. Det finns ersättare i egna leden. Tio matcher i Champions League kommer att slita.

6) Ystads IF. Litar man inte för mycket på rutin, Kim Andersson, Anders Persson, Dalibor Doder (när han blir frisk), Henrik Knudsen och Alexander Borgstedt? Handbollen i Ystad förknippas med unga talanger. Men? Ludwig Hallbäck, en av landets främsta talanger är förvisso ung. Men han är inte från Ystad.

(Förvånansvärt: YIF har på sin hemsida inte presenterar säsongens trupp).

7) Redbergslid har tappat målvakten Tobias Thulin, Handbollsligans främste säsongen 2018/19. Givetvis ett avbräck. Tränaren Jasmin Zuta en mästare på att forma lag och få ut det mesta av ett begränsat material.

8) Lugi som slutspelslag är vågat. Tapp på tapp är svåra att ersätta även om klubbens ungdomsverksamhet är gedigen. Alfred Jönsson, Anders Hallberg, Hampus Jildenbäck, de tre bästa förra säsongen ersätter man inte hur som helst. Även om tränaren heter Tomas Axnér. Philip Jonsson är ett intressant nytillskott.

9) OV/Helsingborg, nykomling igen och etta i Allsvenskan har förstärkt bra, två gånger Emil (Hansson och Andersson) från Guif och landslagsmeriterade Anton Månsson från en lång proffssejour utomlands. Kan hota Lugis slutspelsplats.

10) IFK Ystad är svårbedömt. I sina bästa stunder var Henrik Knudsen mästerlig. Målvakten Cleverly har sin ålder till trots, 38 år, en nyckelroll. Håller Fredrik Petersen ett år till? Nye tränaren Sebastian Seifert har en tuff uppgift i sin moderklubb.

11) Önnered har förvisso tappat Daniel Blomgren till Alingsås men i sin hemmahall spelar laget en snabb och sevärd handboll som har visat sig kunna oroa även ligans bästa lag.

12) Guif. Nye tränaren Zoran Roganovic får att bita i med ett helt nytt lag. Eskilstunaklubben har alltid haft en stabil och bra ungdomsverksamhet. Men finns det tillräckligt många spelare med tillräcklig talang för ett nytt kontrakt?

13) Hallby har hamnat i den på pappret lättare pool, det avgör mot

14) Varberg, som förlorar sin främst Filip Berentsen till HK Malmö.

I går var det Europacupspel i Malmö.

I en av regionens största bollsporter.

I EHF-cupen i handboll mötte HK Malmö Spartak, Moskva.

Enligt Sydsvenskan inför 250 åskådare.

Genant.

Jag tillhörde syndarna, alltså dem som prioriterade annat.

Toppmatcherna i Allsvenskan, AIK—Djurgården och Norrköping—Hammarby lockade mer. En söndagsmatch i handboll 16.30 mitt i en allsvensk slutstrid, där även Kalmar FF—Malmö FF konkurrerade är inte den bästa av tider, i tv-tider.

Jag har ingen aning om HK Malmö var tvingat att spela just denna dag och tid.

Men det reagerar mot är marknadsföringen och den uteblivna informationen om matchen i media. Den stora Malmötidningen hade matchdagen en förhands med angivande av avkasttid. För en tid sedan läste jag också att HK skulle gästas av ryssarna. Parentetisk: En familj planerar i regel sin helg några dagar i förväg och inte vid tidningsläsandet vid söndagsfrukostbordet.

Sökte också på Skånesport.se och på Kvällspostens och Skånskans nät. Inget.

Udda arrangemang i idrott – eller rättare fotbollen under MFF, FC Rosengård och delvis LB 07 samt Redhawks – har det inte lätt i Malmös mediavärld.

HK Malmö marknadsförde naturligtvis matchen på hemsida och sociala medier. Tron på dessa organ för att nå dem utanför den inre kretsen är i min värld övervärderad. Gårdagens åskådarsiffra är väl inget absolut bevis men kanske en tankeställare.

Summa summarum: Det var få presumtiva intresserade som i god tid visste om en match i en Europacup i Malmö.

***

Förra måndagen var bokstäverna svarta här söderöver. Malmö FF:s förlust mot Djurgården hade väsentligt minskat MFF:s guldmöjligheter i Allsvenskan. I dag, en vecka senare, är bokstäverna ljusare.

Vad har hänt? Inget mer än att en omgång med väntade resultat spelats. Att det i ”toppsjuracet” i de två inbördes mötena blev 1—0-vinster för AIK mot Djurgården och Norrköping mot Hammarby var inga högoddsare.

Och ännu återstår åtta omgångar och 14 matcher mellan de sju främsta.

Tre av dem avgörs söndagen den 15/9: Hammarby—Göteborg, Häcken—AIK och MFF—Norrköping.

Vilken färg får bokstäverna efter dessa matcher?