Det är dags införa ett så kallat utbildningsbidrag  även i friidrott.

Frågan blir aktuell varje höst under den period då övergångarna sker. En namnunderskrift och en aktiv är klar för en ny klubb utan att moderföreningen får en enda krona i ersättning. Den aktive har utbildats av tränare som fått sin utbildning och lön bekostad av moderklubben, fått träningsläger, tävlingar och allt som måste till för att utvecklas. Sammantaget kan det säkert röra sig om summor för en 17-18-åring i svensk elitklass upp mot 100 000 kronor.

I Skåne går övergångarna huvudsakligen i en riktning, till Malmö AI från distriktets många småklubbar.

Jag har skrivit det förr och upprepar det gärna: MAI tar inte sitt fulla ansvar för den skånska friidrotten.

Tävlingar är en del av friidrottens utveckling. Att arrangera bra arenatävlingar är ett tungt jobb och med klen ekonomisk utdelning med tanke på alla de arbetstimmar som måste till.

I Skåne finns under vintern fem tävlingar med sex olika föreningar som arrangör, ensam eller i samarbete. Räkna om detta i 30-delar, 5x6. MAI hjälper till med 1/30. Fem småklubbar 29/30.

Utomhus finns det i Skåne 15-16 tävlingsdagar årligen som främst riktar sig till aktiva från distriktet. Det är tio klubbar som tar detta absolut livsviktiga ansvar. MAI tillhör inte dessa.

MAI lägger sin kraft på ett antal Kalvinknat och fyra långlopp/motionslopp.

Ingen – ingen – skall få mig att tro att man gör det för folkhälsans skull.

Jag är också ganska övertygad om att Idrottsgrundskolans friidrottsklasser och Friidrottsgymnasiet i Atleticum inte haft ett tillräckligt kvalificerat underlag utan elever från Skånes ”småklubbar”.

***

Hur skall då ett friidrottens utbildningsbidrag utformas?

Naturligtvis en svårlöst fråga, men när en aktiv tar medalj vid JSM, placerar sig bland de sex främsta vid senior-SM, kommer med i något landslag för ungdomar, juniorer eller seniorer eller deltager i något internationellt mästerskap skall moderklubben erhålla ett visst belopp. Naturligtvis skall beloppet variera för de olika kategorierna och maximeras i förhållanden till hur många år (från 12 som i fotboll?) den aktive varit i sin förra klubb. Efter ett visst antal år i den nya klubben skall utbildningsbidraget upphöra. Om någon blir en världsstjärna skall en så kallad solidaritetsersättning utbetalas (Lex Zlatan).

Jag är fullt medveten om att detta resonemang/förslag aldrig kommer att bli aktuellt men förhoppningsvis väcka någon tanke.

Om några liknande regler funnits hade exempelvis IK Finish fått tillbaka något av sina utgifter för flyktade talanger.

Det måste kännas tungt att nu förlora två av landets bästa sprinters, bröderna Kadestål, till MAI. Jag har lite hum om vad Finish var berett att under 2017 satsa på de båda.

Samtidigt vet jag att MAI inte vill betala 700 kronor/år (medlemsavgiften) för att en U-landslagsaktiv ville träna i en grannklubb. Hen skulle få träna gratis utan den sedvanliga träningsavgiften. Medlemsavgiften var för var att hen skulle vara bidragsberättigad i grannklubben vid träningstillfällena. Så är kutymen andra föreningar emellan.

(Det är tillåtet att vara medlem i mer än en förening men man får bara tävla för en.)