Veckotidningen SkåneSport har kommit ut med sitt tredje nummer.

Jag har läst varje artikel – nu ljög jag lite, travtipsen har jag hoppat över – i de två första numren. Eftersom Posten strulade under fredagen har jag bara via webben ögnat genom nummer 3. Jag kommer aldrig (?) att läsa en hel tidning annat än på papper. Enstaka artiklar kan gå, men inte mer. Så gammalmodig är jag.

***

När jag för ledningen påpekade att SkåneSport inte kommit på utlovad tid fick jag snabbt svar via såväl sms som mejl. Proffsigt!

Som prenumerant har jag känt mig välkommen och erhållit mycket information. Proffsigt!

***

Innehållet då?

Tja, det kan vara jag som haft för stora förhoppningar. Namnet SkåneSport förpliktigar. Skåne är stort. I alla hörn finns i det livaktiga idrotter och klubbar.

SkåneSport har rekryterat sina tre journalister från Skånskan. Det märks tydligt. Det är mycket från ”Skånskanland”, om man nu vill inkludera Malmö och Lund i den regionen.

Som daglig läsare av Skånskan och Sydsvenskan känns det inte alltid fräscht. Mycket är välbekant, förvisso med något nytt, men inte tillräckligt för att jag skall vara helt nöjd.

Artiklar med Malmö- och fotbollsanknytning (speciellt de MFF-relaterade) är överrepresenterade i artiklar och krönikor. Som läsare av Malmös morgontidningar och ibland deras webbsidor blir det en övermättnad.

Jag skall inte trötta ut med en lista över artiklar i SS som jag delvis kunnat ta del av i de ”vanliga” tidningarna. Men den är ganska lång.

***

Överraskande många korrekturfel – det är ju en veckotidning utan de dagliga tidningarnas tidspress – har det funnits i SkåneSport.

***

Men ok, jag ser fram mot att nummer 3 dimper ner brevlådan vid middagstid på måndag. Jag vet att det finns något jag inte känner till.

I framtiden vill jag dock ha mer överraskande artiklar från hela Skåne.

”Journalistik handlar om att välja och välja bort.”

Detta är en mening från ledarsidan i mitt fackorgan Journalisten. Varje dag tänker jag på dessa kloka ord, när jag läser de två Malmömorgontidningar jag betalar för. Men för att kunna välja och välja bort och välja rätt fordras kunskap och riktlinjer, gemensamt satta av en allkunnig redaktion med en chef som ser till att de följs.

Mitt resonemang gäller allmänt, men jag håller mig till Sporten.

En tidning skall givetvis överraska men samtidigt måste det finnas uppgifter som bara skall vara med. Som man betalar för.

Jag tar resultatredovisningen som ett exempel. Skånskans är mestadels under all kritik, sedan tidningen inte längre är TT-ansluten. Sydsvenskan spretar, ena dagen ett fullständigt facit med målgörare och allt från, exempelvis, Elitserien i handboll, andra dagen bara resultat från matcherna. Exemplen kan mångfaldigas.

Det irriterar mig.

Och vilken tanke ligger bakom att Premier League-tabellen finns på två sidor och att en ”B-lagstabell” i volleyboll prioriteras framför exempelvis Hockeyallsvenskan?

Det kan låta gnälligt – och det är det kanske också. Men när det upprepas dag efter dag känns det angeläget att i alla fall någon gång få lufta ventilerna.

***

Vid Sydsvenskans pensionärsjulbord informerade vd:n Pontus Bodelsson om tidningens situation och problem.

Han berörde bland annat antalet klickar på hemsidorna och nämnde då det stora antalet på Malmö FF. MFF är stort det vet jag, men det tror f-n (ursäkta språket!) att klickarna blir många.

Två exempel.

1. Var inne för att ta reda på hur det gått för Charlotte Kalla i ett lopp, hittade inget. Däremot en rubrik näst längst upp på sidan: ”Ålen dagens segerskytt.” Ojdå! Hade jag missat att MFF spelat en träningsmatch? Det hade jag inte. Agon Mehmeti hade gjort enda målet i en intern match som avslutade träningen.

Ridå!

2. I förra veckan hade Sydsvenskan missat att skriva om en segermatch för Malbas, sökte på tidig förmiddag för att finna något. Inget fanns. Såg då en mängd MFF-relaterade artiklar och konspiratorisk som jag är räknade jag dem. Det var 32, eller möjligen 34. Och då räknade jag inte dem som handlade om Zlatan.

   Jag vet att jag inte är ensam om att reagera. Men när reagerar de ansvariga?

   PS. Senare på förmiddagen publicerades en intervju med Malbascoachen Henrik Svensson.

   Tackar!

***

Sydsvenskan har två flitiga sportbloggare, Max Wiman och Kent Jönsson, som båda är ärliga i sin konsumentupplysning. Deras inlägg handlar om Malmö FF respektive Malmö Redhawks även om Kent ganska ofta lyfter blicken och även skriver om Pantern. Tackar!

Det finns även en blogg som heter Horisont Malmö med Richard Åkesson som ansvarig. Den behandlar oftast friidrott men den borde då byta namn till Horisont MAI.

Okej, Heleneholms IF (min förening sedan början av 1960-talet som aktiv, tränare och ledare, så jag är inte helt opartisk) är nere i en djup svacka men det finns några aktiva som presterar i nivåer med många MAI-are. Men aldrig ett ord i Horisont Malmö! Där gäller bara MAI.

***

Nu slut för gnället i dag!

Men jag talar faktiskt inte enbart för mig själv. Det vet jag.

En knall: Zoran Roganovic från Lugi till HK Malmö.

Något väntat: Stian Tönnesen ta över som tränare efter Ulf Sivertsson.

En nödvändighet: tränarbytet.

Att värva en spelare som Zoran, ännu väldigt duktig men endast något år från de 40, kan givetvis diskuteras i en den framtidssatsning som HK säger sig vilja göra.

I HK:s, och Tönnesens, planer, har det uttalade målet varit att norrmannen skulle efterträda Sivertsson,.

Och i min handbollsvärld är det en nödvändighet att det sker redan inför kommande säsong.

Skall HK locka till sig även unga spelar är ett tränarbyte ett måste. För att utvecklas måste man få spela tuffa matcher. En framtidscoachning har verkligen Sivertsson inte visat under säsongerna i HK. Hans frysbox har varit välfylld.

Jag har ingen aning om Tönnesens kapacitet som tränare och matchcoach men när – och om – nu Malmöklubben ökar sin bredd är det i min värld viktig alla får spela.

Jag blev irriterad i går när Sivertsson i mötet mot Aranäs lät tre –ja, egentligen fyra – av bänkspelarna komma in i matchen med en ledning kring 20 mål. Skall man komma in och visa sig skall det vara i en trygg miljö. En sådan finns inte med Daniel Komayesh, Simon Nyberg, Hampus Nygren och Leo Snaer Petrusson inne på samma gång. Jag menar det är ovärdigt att matcha en trupp så här.

Tyvärr sker det i många sammanhang, inte bara i HK Malmö och inte bara i handboll. Det känns på något sätt som tränarna vill freda sitt samvete: Se, jag ger alla chansen!'

Men det är egentligen tvärtom.

Kan Stian Tönnesen både levererar för nutid och framtid?

Det är så HK Malmö skaffar trovärdighet,

Han är värd att uppskattas, Lennart ”Salle” Samuelsson.

Den gode Salle blev vederbörligen hyllad på de 35:e Pallasspelen i friidrott med blomster, applåder och vänliga hälsningar i en – vad skall vi kalla det? – gästbok från stora delar av Friidrottssverige.

Under 34 år har han byggt upp sitt friidrottsliga livsverk till en institution under den svenska innesäsongen. Pallasspelen är både kvalitet och kvantitet, uppskattad av danska, norska och svenska föreningar. I helgen deltog 113 föreningar, ett rekord. Ett bevis på tävlingens ställning som en av Sveriges attraktivaste.

I år har Salle varit bollplank – det lär han bli i många år ytterligare, vad han än själv säger – till den den nya tävlingsledaren Heleneholms Maria Kvant, som för övrigt blir ny kanslichef i klubben om någon månad.

Salle var nöjd med hela arrangemanget i den nya regimen, ett bevis som något att det fungerade bra. Som vanligt.

***

Pallasspelen är numera att samarrangemang mellan Finish, Heleneholm, Malmö AI och Finish i Atleticum. Det är en nödvändighet. Ingen förening har själv personella resurser att klara av ett drygt 20 timmar långt arrangemang. Totalt behövdes 85 ideella funktionärer under själva tävlingen, då är inte alla för- och efterarbetstimmarna – också ideella – inräknade.

I framtiden finns det ett uppenbart problem. Funktionärskadern börjar bli gammal. Flertalet av de i bärande funktionerna är i 60-årsåldern, många över 70, några över 80, den äldste snart 89.

För att höja medelåldern hade jag själv en liten, men kanske ändå viktig, roll i det hela.

***

På lördagen upplevde man något av kontrasternas värld. På stadion bredvid, Swedbank, hade mäktiga Malmö FF inbjudit till intervjuer för att anställa servicepersonal – mot betalning! – till olika uppgifter vid sina matcher. Vissa uppdrag förstår jag att man måste arvodera, men nog borde det finnas ideella krafter att utföra en hel del.

Det är skillnad på de rika och fattiga!

***

Tillbringade några angenäma timmar i Atleticum. Det är alltid trevligt att träffa gamla vänner. Men på samma gång som funktionärsskaran har en hög medelålder har ledarna en hög ålder. Det fanns många ledare som jag lärde känna på 1960-talet och som fortfarande är drivande i sina föreningar. Och de säger alla att det inte finns några yngre som vill ta över.

Ytterligare en fara för den skånska friidrottens överlevnad.

Alla har inte hittat sin efterföljare, som Salle.

***

Efter år av tillbakagång i antalet skånska starter vid Pallasspelen var det i år något fler skåningar i startlistorna än i fjor, förvisso marginellt, men ändå. Förhoppningsvis är den nedåtgående spiralen bruten. Men på ett tiotal år har antalet skånska starter minskat från över 1 300 till ungefär 900. Säg att varje aktiv gör två starter under tävlingen och detta innebär att 600 till 700 friidrottare är nere i 450 och detta i åldersspannet 10 år och uppåt. Dessutom fördelade på de båda könen.

Summan blir inte så stor per årsklass.

En studie av resultatlistorna från innesäsongens stora skånska generalmönstring visar också många grenar utan något skånskt deltagande och ännu fler utan någon Malmöaktiv.

Det finns att jobba med.

***

Hörde att en tongivande representant från den stora arrangörsföreningen i och med att Pallas inte längre var ensam ansvarig ville byta namn till Malmöspelen.

För guds skull behåll namnet Pallasspelen, ett inarbetat positivt varumärke.

Behåll det inte minst för Lennart ”Salle” Samuelssons skull.

Drygt två spännande EM-veckor är slut.

Handbollsmästerskapet ha bjudit på genomgående bra spännande handboll med de extremt många jämna matcherna som en fascinerande krydda. Många unga spelare har profilerat sig och det skall bli intressant att följa dem i kommande mästerskap. Likaså skall det bli spännande att se hur utvecklingen blir för Norge och Ryssland och självfallet också för det nya Sverige.

Tyvärr slutade EM-festen på ett sätt jag inte gillar. Finalen var för ful och destruktiv. Speciellt Tysklands, mästarnas, försvarsspel gick alltför ofta över gränserna. Förvisso blev de straffade med många utvisningar men de borde varit betydligt fler. Tillåter man spel som Tysklands försvinner mycket av den kreativitet som ger handbollen det där lite extra.

Det är extremt svårt att vara handbollsdomare – ibland kan uppgiften synas omöjlig.

Men förhoppningsvis kommer det danska finalparets söndagsagerande inte vara normgivande för framtidens spel.

***

Det måste vara ytterst svårt för spelarna att anpassa sig till de skiftande nivåerna. Ibland har man en känsla av att hur domarna lägger ribban kan avgöra matcher. Inte så att de dömer annorlunda lagen emellan utan det som ger ett enkelt frikast i en mach ger utvisning i en annan.

Som nu i bronsmatchen mellan Kroatien och Norge. När det var hyggligt jämnt fick Norge två utvisningar och spelade nära två minuter med två man färre. Det var då Kroatien gjorde sitt avgörande ryck.

I finalmatchen är jag övertygad om att det i ingetdera faller blivit utvisningar.

***

Ett tack till tv-kommentatorerna Robert Perlskog/Claes Hellgren. Deras avslappade kunniga rutin är ett extra plus till sändningarna.

Studiesnacket med Matilda Boson och Martin Frändesjö har jag hört för lite av för att kommentera. Två matcher/dag är tillräckligt. Tiden före och efter matcherna och pausen kan man utnyttja till annat.

Glad är jag i alla fall över att slippa Daniel Kristianssons okunniga pladder.

***

I dag tar Elitserien en ny sats. Och premiäromgången bjuder i Skåne på två intressanta matcher.

På tisdagen gör Fredrik Petersen debut i Baltiskan för HK Malmö mot Aranäs.

På onsdag är det invigning av Ystad Arena i ett laddat Skånederby då IFK Kristianstad kommer på besök. En gäst med fyra slitna (?) EM-spelare mot ett premiärladdat YIF. Kan det bli mer än hemmaseger?