Han är värd att uppskattas, Lennart ”Salle” Samuelsson.

Den gode Salle blev vederbörligen hyllad på de 35:e Pallasspelen i friidrott med blomster, applåder och vänliga hälsningar i en – vad skall vi kalla det? – gästbok från stora delar av Friidrottssverige.

Under 34 år har han byggt upp sitt friidrottsliga livsverk till en institution under den svenska innesäsongen. Pallasspelen är både kvalitet och kvantitet, uppskattad av danska, norska och svenska föreningar. I helgen deltog 113 föreningar, ett rekord. Ett bevis på tävlingens ställning som en av Sveriges attraktivaste.

I år har Salle varit bollplank – det lär han bli i många år ytterligare, vad han än själv säger – till den den nya tävlingsledaren Heleneholms Maria Kvant, som för övrigt blir ny kanslichef i klubben om någon månad.

Salle var nöjd med hela arrangemanget i den nya regimen, ett bevis som något att det fungerade bra. Som vanligt.

***

Pallasspelen är numera att samarrangemang mellan Finish, Heleneholm, Malmö AI och Finish i Atleticum. Det är en nödvändighet. Ingen förening har själv personella resurser att klara av ett drygt 20 timmar långt arrangemang. Totalt behövdes 85 ideella funktionärer under själva tävlingen, då är inte alla för- och efterarbetstimmarna – också ideella – inräknade.

I framtiden finns det ett uppenbart problem. Funktionärskadern börjar bli gammal. Flertalet av de i bärande funktionerna är i 60-årsåldern, många över 70, några över 80, den äldste snart 89.

För att höja medelåldern hade jag själv en liten, men kanske ändå viktig, roll i det hela.

***

På lördagen upplevde man något av kontrasternas värld. På stadion bredvid, Swedbank, hade mäktiga Malmö FF inbjudit till intervjuer för att anställa servicepersonal – mot betalning! – till olika uppgifter vid sina matcher. Vissa uppdrag förstår jag att man måste arvodera, men nog borde det finnas ideella krafter att utföra en hel del.

Det är skillnad på de rika och fattiga!

***

Tillbringade några angenäma timmar i Atleticum. Det är alltid trevligt att träffa gamla vänner. Men på samma gång som funktionärsskaran har en hög medelålder har ledarna en hög ålder. Det fanns många ledare som jag lärde känna på 1960-talet och som fortfarande är drivande i sina föreningar. Och de säger alla att det inte finns några yngre som vill ta över.

Ytterligare en fara för den skånska friidrottens överlevnad.

Alla har inte hittat sin efterföljare, som Salle.

***

Efter år av tillbakagång i antalet skånska starter vid Pallasspelen var det i år något fler skåningar i startlistorna än i fjor, förvisso marginellt, men ändå. Förhoppningsvis är den nedåtgående spiralen bruten. Men på ett tiotal år har antalet skånska starter minskat från över 1 300 till ungefär 900. Säg att varje aktiv gör två starter under tävlingen och detta innebär att 600 till 700 friidrottare är nere i 450 och detta i åldersspannet 10 år och uppåt. Dessutom fördelade på de båda könen.

Summan blir inte så stor per årsklass.

En studie av resultatlistorna från innesäsongens stora skånska generalmönstring visar också många grenar utan något skånskt deltagande och ännu fler utan någon Malmöaktiv.

Det finns att jobba med.

***

Hörde att en tongivande representant från den stora arrangörsföreningen i och med att Pallas inte längre var ensam ansvarig ville byta namn till Malmöspelen.

För guds skull behåll namnet Pallasspelen, ett inarbetat positivt varumärke.

Behåll det inte minst för Lennart ”Salle” Samuelssons skull.

 

Barbro

2 februari 2016 16:41

Härligt att vi kan ha dugliga "gamlingar" som gör så bra nytta - och gratis tillika! Jag blir glad över att dessa finns - hoppas att "någon" är rädd om dem så att de orkar bli kvar på sina platser länge till. Men det är klart, det behövs yngre förmågor också! Namnet Pallasspelen röstar jag för att det blir kvar naturligtvis.

http://URL

Magnus Månsson

2 februari 2016 16:44

Tackar!
Hoppas Salle blir glad för orden.
MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...