En försmak av huvudrundan i handbolls-VM?

Förhoppningsvis.

Jag såg Norge—Nederländerna, 27—26, en gruppfinal, eller om man så vill första matchen i huvudrundan. Det var en match med de ingredienser som gör att jag gillar handboll. Sådana möten har det hittills varit tunt med i VM.

Det var fart och fläkt, stundtals strålande målvaktspel, tungt skytte (främst från Norge), tvära omkastningar (Nederländerna med Staffan Olsson som coach ledde med sex bollar), spänning in i slutminuten och så fanns det en Lirare på plan, Luc Steins i Nederländerna.

Går det att spela bättre handboll i det tempo han presterade före paus, egna genombrott, intelligenta öppnade och målgivande passningar. Det var en fröjd att se 172 centimeter korte Luc Steins. Tyvärr för lagets skull håller hans ersättare som spelmotor inte samma klass och när Luc Steins tröttnade tappade Nederländerna initiativet.

Men det kan mycket väl bli kvartsfinal för Nederländerna, Tyskland och Serbien skall inte känna sig säkra. Och inte heller Norge. Gruppen ser ut att bli oviss in i det sista.

Nederländerna är på väg att bli en maktfaktor även på herrsidan i världshandbollen,

***

Gruppspelet är avklarat. 48 matcher är spelade. Alla är överens om att 32 lag är för tok för många. Den nödvändiga spänningen har saknats i de flesta matcher. En segermarginal på fem mål är ur spänningsynpunkt en acceptabel gräns. Endast 17 matcher av 48 har slutat inom denna marginal, tolv inom gränsen 6—10 med de flesta närmare tio än sex. 18 matcher finns inom spektret 11—19 och så har vi då Sverige—Uruguay 47—12.

Det är siffror som säger allt. Men tyvärr finnas några usla lag kvar bland de 24, så några utklassningar ytterligare lär det tyvärr bli.

Men högtidsstunderna lär lyckligtvis bli betydligt fler.