Det har varit mycket handboll den senaste tiden.

Samtidigt snurrar fotbollens värvningskarusell kanske snabbare än någon gång tidigare. E¤ dagen är en spelare på väg bort, dagen därpå är hen kvar och är en nyckelspelare i laget.

Jag hänger inte med. Vem gör det?

***

Kring nyår redovisade Svensk Elitfotboll (SEF) resultatet av sin klassificering av de 32 medlemsföreningars akademier. Det är ett finare namn för ungdomssektionen. Och alla är så glada och stolta över sin verksamhet. Men i det allmänna snacket om hur man skall förstärka sin A-trupp pratas det inte speciellt ofta om att plocka upp akademitalanger dit. Och gör man det, blir det genast en diskussion om utlåning.

Litar man inte på sina akademier? Eller är de inte tillräckligt bra för att leverera spelare med kvalitet för den nivå klubben befinner sig?

Jag vet inte, bara undrar.

Fenomenet finns både i de allsvenska klubbarna och de i Superettan.

***

SEF:s certifiering har jag alltid varit kritisk till. Det finns många erinringar att göra. Jag skall inte trötta ut. Men att 2020 års etta Malmö FF (vanligtvis svåraste konkurrenten Brommapojkarna spelade 2020 i division 1 och tillhörde därför inte SEF) fortfarande får poäng för Zlatan Ibrahimovic känns ju i min värld något underligt.  Det är 20 år sedan han tillhörde MFF. Märkligt är också att en spelare med en knapp säsong i storklubben som 14-åring och sen får den inte ovanliga utvecklingen att bli riktigt bra i 20-årsåldern med spel i Superettan. Men de är MFF som får tillräkna sig certifieringspoäng. Och killen får hela liver dras med epitetet MFF-talang eller MFF-fostrad.

Nej, SEF lägg ner denna klassificeringstävling! Lägg resurserna på besök hos medlemmarna och hjälp dem med att förbättra verksamheten. Ingen är betjänt av denna rangordning.

***

Malmö FF har en framgångsrik akademi. Det är det inget att snacka om. Samtidigt är klubben priviligierad i Malmö utan elitkonkurrens och med full kontroll på idrottsgrundskolan och idrottsgymnasiet.

Detta ger till följd att de flesta av klubbens juniorer och pojklagsspelare måste finna andra föreningar om de vill fortsätta spela fotboll efter studierna. Och ofta innan de avslutat grundskola eller tagit studenten. Alla platsar inte i en smal ungdomsorganisation med ett lag/åldersklass.

***

Men en gång inne i ett MFF-omklädningsrum och du är MFF-fostrad. Om så bara för ett halvår.  Det irriterar mig och jag är inte ensam. Jag har ingång i de fotbollsrelaterade Malmöskolorna och där är man också inte helt nöjda med att beskriva alla spelarna som MFF-fostrade,

I dag var det dags igen.  Erik Anderssons flytt från Trelleborgs FF fick rubriken: Förre MFF-talangen klar för Sundsvall.

Erik spelade i pojk- och junioråldern i Wormo och Landskrona Bois, hade sen några säsonger i MFF med en enda tävlingsmatch, en i Svenska cupen.  Resten av karriären har skett i TFF.

Och vid fredagens träningsmöte MFF—IFK 2—2 var många snabba med att informera om vilka IFK-spelare som hade MFF-bakgrund.

Visst är Malmö FF en fotbollsgigant i regionen.

Men en mera nyanserad beskrivning hade varit mera trovärdig.

Så är då handbollsfesten slut.

Och om pandemin tillåtet – och om Sverige klarar kvalet – väntar ett OS senare i år och i januari 2022 – och om Sverige klarar kvalet –ett EM. Den vanvettiga handbollstävlingskarusellen snurrar året runt.

Det innebär oerhörda krav, givetvis på spelarna, men även på förbundskaptensduon Glenn Sohlberg/Martin Boquist.

När skall de utan träningsmatcher hinna ge de unga talangerna den nödvändiga internationella landslagserfarenheten?

Om jag inte minns fel var under Bengt Johanssons och Sveriges storhetstid de främsta lagen från VM och EM direktkvalificerade för nästa mästerskap. Bengt Johansson utnyttjade detta och testspelarna i träningsmatcherna var många. Och inte minst hade bänkspelarna en oerhörd rutin, några med upp mot 200 landskamper.

Denna möjlighet har inte den nye förbundskaptenen och hans assistent. De hade behövt den.

***

VM-truppen bestod av 20 spelare. Hur många av de tio spelare som lämnat återbud som är aktuella inför fortsättningen, vet jag inte. De skadade bör väl vara det. Det innebär att det finns cirka 25 aktuella spelare. Om OS-reglerna i coronatider inte ändrats blir det en svår uppgift att forma en OS-trupp. En sådan får bara innehålla 14 spelare, plus två reserver på plats, Det innebär elva utespelare. En grannlaga uppgift att hitta rätt.

VM-succén med våra nya favoriter har gett laguttagarna svåra problem, i grunden angenäma. Men när skall man få tid att i hetluft pröva de riktigt unga, de som fick minimalt med VM-speltid?

***

Några korta sammanfattningsrader.

• De danska världsstjärnorna Niklas Landin (målvakten) och Mikkel Hansen var segerorganisatörerna, Men så lite det hade behövts för en verklig storsensation. Jag hävdar att i handbollsmatcher med en differens på ett eller två bollar är det marginalerna som avgör. Det fanns tillfällen då bollarna studsade försmädligt fel för Sverige. Detta sagt utan att förringa det danska guldet. Det var rättvist.
• Danmark är VM-etta i de två senaste mästerskapen. Men i den mellanliggande EM-turneringen eliminerades laget i första gruppspelet. Så tufft blåser det på toppen i den europeiska handbollen.
• Visst fanns det domslut att ställa sig frågande till, men domarstandarden var högre, inte minst i slutomgångarna, än i de senaste mästerskapen. Jag hade i alla fall turen att slippa se någon riktigt brutal match.
• Moderklubbarna för de svenska spelarna visar på den föreningsbredd som är så viktig för starka landslag. Samtidigt är den regionala spridningen smal. Skåne och Göteborgsområdet dominerar. Sävehof och H 43 Lund hade två spelare från sina ungdomsled med 20-mannatruppen, övríga  var fördelade på en klubb var. Inte oväntat var det i Alingsås de flesta fått sitt seniorgenombrott, fyra spelare

***

Nu blir det inhemsk handboll på menyn. Det gillar jag. De matcher som spelats under VM har dock inte haft någon högre klass. Gårdagsmötet HK Malmö—Alingsås, 23—28, var helt bedrövlig. Det erkände alla inblandade. Ja, inte CMores kommentator förstås. Han, vem det nu var, ansåg det vara en bra match och när han ville få medhåll av dem han intervjuade blev det näst intill pinsamt. Väluppfostrade som handbollsspelare vanligtvis är höll de med men man såg att de villa svara något helt annat. De ville inte undergräva journalistens trovärdighet.

Det var ingen bra journalistik. Med heders CMore att ni sänder!