IFK Malmö är åter tvåa på herrsidan i inom Malmöfotbollen.

Det har klubben varit 59 säsonger sedan IFK detroniserats från Malmötronen av Malmö FF säsongen 1931/32. Dessförinnan var IFK etta sju gånger, plus så spelåret 1960.

I mitten av 1930-talet var Malmö BI tvåa i fem år och Limhamns IF två i mitten av 1940-talet.

Sen dess fram till och med 1986 var IFK i stort ohotad som Malmötvåa, men  blev då passerat av fem, sex klubbar, bland annat av Olympic och Kirseberg, som alternerade som tvåa i stan. Från 1993 och till och med 2003 var IFK, efter bland annat tre säsonger i Superettan (som bäst sjua) åter näst bäst i stan.

Degraderingen innebar att IFK sjönk i Malmörakningen och säsongerna kring 2010 hade IFK 13 och 14 Malmölag före sig seriepyramiden.

Bunkeflo IF/LB 07, FC Rosengård, Prespa Birlik och återigen Olympic kunde i omgångar kalla sig Malmötvåa. 2018 återtog IFK den platsen, förlorade den 2019, men återtog den nu i höst.

Med två matcher kvar leder IFK Malmö division 2 och möter Halmia borta och Varberg hemma. Möjligheten finns alltså att avancera till division 1 och täppa till det för Malmöfotbollen genanta hål på två divisioner till Malmö FF.

***

Endast sex Malmöföreningar, av 246, har spelat på näst högsta nivån i svensk fotboll, det som nu kallas Superettan,

  8)   IFK Malmö                    48 säsonger

 72)  Malmö BI                      16 säsonger

101) Malmö FF                        6 säsonger

164) Limhamns IF                   3 säsonger

166) Bunkeflo IF/LB 07           2 säsonger

220) IF Allians                           1 säsong

***

MBI, Limhamns IF och IF Allians finns numera inte som enskilda föreningar, MBI har via Mabi blivit FC Rosengård 1917,  Limhamns IF och Bunkeflo IF är IF LB 07 och Allians ingår i Lilla Torg FF, där även  Lydia och Marathon (LM 74) är grundföreningar.

Det finns två ”sanningar” i fotbollsvärlden som inte är sanningar.

Men som tillsammans verkar bli en sanning.

Topplagen har marginalerna med sig mot bottenlagen, det är en ”sanning”. Den andra att lagen från storstäderna gynnas mot de mindre bemedlade från landsorten.

Jag tänker på den uppmärksammade händelsen i går, när Malmö FF:s Lasse Nielsen sprang omkull Kalmars unge Isak Magnusson utan påföljd, straff och utvisning, från domaren Bojan Pandzic.

Det som irriterade mig allra mest var att Pandzic därefter ideligen ville visa den pondus han inte hade när den som mest behövdes. Han var snabb på att ideligen flytta tillbaka inkast och korrigera platserna för de många frisparkarna.

Det var en beklämmande insats av Bojan Pandzic.

***

Nu är en straff inget säkert mål. Men klart är att ett eventuellt 1—1 och med ett reducerar MFF hade ändrat matchutvecklingen.

Sydsvenskan hade en förhandsartikel inför matchen. Inte ett ord om Kalmars situation. Hur var statusen på Viktor Elm, på Malmögrabben, målvakten Lucas Hägg Johansson (Husie IF) och på Nils Fröling, den lovade anfallaren? Att Kalmar dessutom hade en av sina viktigaste spelare Romario avstängd fick inte heller läsarna veta. Varken före eller matchen.

Det ser tufft ut för Kalmar FF. Och en degradering hotar. Det vore synd. Det finns talang och utveckling i den unga truppen. Men det har det förstås funnits tidigare utan något lyft.

***

Det var enligt många ett nytt guldryck av MFF i söndags. Det är många sådana under ett spelår. Visst ser det bra ut. Men det återstår 21 poäng, 24 för den förmodade värste konkurrenten BK Häcken. Det finns svåra hinder på vägen. Även för MFF.

***

Efter att MFF försvunnit ur Europaspelet mot Granada var tränaren Jon Dahl Tomasson snabbt framme och indignerat framförde att hans MFF var förfördelat i lottningen. Utan att påpeka att klubbens tidigare framgångar i Europa gett förmånlig seedning och många beskedliga motståndare på vägen.

Någon gång drar men en nitlott.

Just seedning av ligor och lag gör det svårt för de svenska lagen att nå fram till de ekonomiskt attraktiva matcherna, som ger förutsättningar för kontinuerligt Europaspel. MFF har lyckats med skicklighet och rätt marginaler. Men att som Sydsvenskan, och nu senast Åke Stolt i Idrottens Affärer, mena att övriga svenska klubbar inte ens försöker, är ju nonsens. Ekonomi och seedning gör Europadörren trång. Att det finns tveksamma historiska missar är en sak. Generaliseringar en annan.

I början av 2010-talet gjorde Elfsborg tappra försök utan att lyckas. Östersunds lyckade insats för något år sedan gav dock i slutändan ekonomiska problem.

Se på oseedade Häcken som i sina första matcher under sina två senaste försök fått möta AZ Alkmaar och Leipzig, två europeiska storklubbar. Med en oviss lottning är det i min värld ekonomiskt vansinne att satsa på en trupp redo för spel på två fronter. Det gör man inte utan en stor kassa.

***

Med två omgångar kvar leder IFK Malmö sin division 2-grupp och har återtagit platsen som Malmötvåa.

Jag återkommer i ämnet.

’

Stabilitet är en bra grund att bygga på.

Så givetvis även inom idrotten. Är ungdomsverksamheten bred ser framtiden ljus ut. I synnerhet om den är stabil över tid.

Jag har följt speciellt den skånska friidrotten och handbollen under en del år. Skillnaden är enorm. Till handbollens fördel. Handbollen har lyckats behålla sina ungdomar långt upp i junioråldern, vilket friidrotten totalt misslyckats med, och har en klubbredd som friidrotten bara kan avundas.

USM i handboll har startat med steg 1, som skall utmynna i ett femte finalsteg framåt vårkanten. Till spel i de sex kategorierna 14, 16 och 18 har 28 föreningar anmält 113 lag. Det är i stort samma siffror säsong efter säsong. 113 lag är för övrigt rekord.

Det är det som är stabilitet.

58 av lagen är pojklag, 55 flicklag. I fjor var det ett litet övertag för flickorna.

Jag tror på tvåkönade idrottsföreningar. När Heleneholms IF på 1960-talet tog in flickor i sin verksamhet blev det den faktor som gjorde att klubben växte både bredd- och toppmässigt.

Det finns många intressanta detaljer att plocka fram ur statistikunderlaget. Som att de skånska föreningarna i juniorklasserna, 18-åringarna, ställer upp med 15 flicklag och 12 pojklag. 15 juniorflicklag är imponerande. Att göra adekvata jämförelser är svårt. Fotbollen har ingen liknande tävling, inbjuder till seriespel för F 19 och F 17, regionalt indelade. I dessa grupper har åtta skånska klubbar anmält tio lag. Jag medger att det är större svårigheter att hålla igång ett lag i en serie med upp mot 18 matcher än vid enstaka sammandragningar. Men det skymmer inte att handbollen lyckats behålla sina tjejer upp i åren. Det är ett problem i många idrotter.

***

Föreningslistan är också stabil. Cirka 25 klubbar finns alltid med varje säsong. Några försvinner ett år, återkommer ett andra. Helt ny 2020/2021 är Ovesholms IF som har ett lag med i F 16.

Lundaklubbarna har som alltid flest anmälda lag, Lugi 13, H 43 nio och Lundagård två. Kristianstadsregion är bra representerad, IFK åtta lag, HK tre, Åhus fem, Vinslöv tre och Tollarp och Ovesholm ett vardera.

Ystads IF är numera en komplett förening, lag i alla sex klasserna, totalt åtta lag. IFK Ystad har ett P 14-lag.

OV/Helsingborg och Lödde har även de ett lag i alla grupperna, liksom Ankaret från Bjärred som har två i P 14. Imponerande av Ankaret och Lödde från två mindre orter.

I Eslöv kompletterar IK, damer, och HF, herrar, varandra. Stan finns med på alla plan.

Malmö då? Det var inte många är sedan det bara fanns fyra, fem lag från Malmö med i USM. Nu är det tolv, IFK sex, HK fem och Limhamns HF ett.

Läste i senaste Offside, fotbollsmagasinet, att missnöjes- och utbrytarföreningar, oftast med enbart ett lag, har en livstid på två, tre år.

Upp till bevis Limhamns HF.

***

En kort sammanfattning, ett stabilt Handbollsskåne mår bra.