Ishockey tillhör inte mina favoritidrotter.

Det är, som jag sagt tidigare, lite för mycket av slumpens skördar. Exmplifierat i de två senaste matcherna mellan Malmö Redhawks och Leksand. In med pucken framför kassen och se vad som händer. Det kan bli mål och det blev det också, två “självmål” och avgörande sådana.

Hur många gånger fanns det kombinationer med tre, fyra pass inom egna laget i anfallszonen i spel fem mot fem i gårdagsmatchen? Malmös 2—0 var ett strålande exempel, om än inte ensamt så ganska sällsynt. Annars var det mycket det som i fotboll kallas ”sparka-spring”.

Jag vet att intensiteten vad gäller tempo och styrka höjs säsong från säsong och gör det svårt att alltid hitta de kreativa lösningarna, de som tilltalat mig i lagbollspelen.

Men hockey kittlar naturligtvis med sin intensitet och jag har den senaste tiden varit en flitig tv-tittare på matcherna för att nå SHL. Grundseriens 45 första omgångar är ointressanta, en transportsträcka.

De lokala – nej, vi säger regionala, Rögle skall vara med – intressena har gjort sitt till för det myckna tv-tittandet.

Det är Viasat som har sändningsrätten och teamen gör bra program. Jag gillar Niklas Jihde – hans elitidrottsbakgrund märks och hans framtoning är inte lika påträngande egoistisk som storebror Peters – och hans medhjälpare i olika roller Per Forsberg, Harald Lückner, Håkan Södergren och Leif Strömberg. Och även Isabel Boltenstern. Om hon inte bara lät så arg.

Nu kan förstås mina lovord bero på egen okunnighet i hockeyns inre mysterier. Jag märker inte eventuella fel av olika dignitet.

***

Det tror jag mig dock göra när det gäller Fyrans hanbollssändningar från Elitserien. Det är förvisso billighetsproduktioner men referenterna – inte kommentatorerna, Tomas Axnér! – håller inte någon högre klass, ibland helt bedrövlig. De gömmer sig ofta bakom statistik.

Glenn Göransson från Kristianstad är kunnig. Björn Hedman är helt outstanding. Han var suverän under matchen Ystad—Sävehof.

 

Rolf Liljeblad

21 mars 2015 03:10

Verkligen synd att vi malmödiggare av skön idrottskonst inte bjuds på lokal bandy och alldeles för lite TV-sänd elitdito. Vissserligen gnälls på klassiska svårigheten att följa bollens exakta väg vid skott och långpass, men i övrigt är det estetik på hög nivå. Få avbrott, ruskigt snabba åksekvenser och tekniska dribblingsnummer, inte tillstymmelse till "sparka-och-spring". Bara högt tempo och svindlande skridskoåkning med härlig klubb- och fintteknik från de främsta ekvilibristerna. Helhetsnjutning, särskilt i den magnifika SM-finalen mellan Västerås-Sandviken (7-5), där båda lagen bjöd på läckerbitar i en grann tillställning med flera trollgubbar i bägge uppställningarna. Ja, man kan bli hänförd av toppbandyn idag, en fin kontrast till hockeyns bristande kontroll över sitt alldeles för snabba spel på små tättbefolkade isytor och där slumpen styr i hög grad. Omöjligt att värdera resultat, frånsett Skellefteås överlägsna serieseger, allt styrs av formkurvor, seger- eller förlustsviter om 3-4 matcher som ständigt växlar, och i regel följer statistiska utjämningskurvor inom varje tabells strecksegment, topp-mitt-botten.

Till sist en av landets största sportskandaler: idrottsstaden Malmö saknar som enda stor - eller medelstor till mindre - stad en isyta för allmänhetens åkning och i dess förlängning bandyutövande! Som "förhinder" anför en orolig fritidsförvaltning "olämplig klimattyp" eller "regnig väderlek". Låter ju rimligt, men gör en studieturné längs svenska västkusten med identiskt malmöklimat och räkna isytor för allmänhetens åkning. Malmös Fritidsförvaltning skulle finna hundratals städer, orter eller samhällen med vardera minst 1 konstfrusen isyta, lämpad för den allra mest underhållande lagidrotten vintertid i Sverige, förutom 4-5 bandyhallar. Okunniga Malmö styrs av den åldriga fördomen att bandy, det liras i Norrlands inland på frusna mysiga sjöar där man dricker portföljens skållheta termoskaffe för att överleva 90 matchminuter.
Stort grattis till "idrottsstaden" Malmös välorienterade fritidsförvaltning!

Magnus Månsson

21 mars 2015 09:18

Tack!
Vi har samma uppfattning om fritidsnämndens inkompetens vad gäller helhetssynen på en stor isyta i Malmö. Har skrivit om det några gånger. Rekord i trångsynthet visade ordföranden Frida Trollmyr (S) när hon kommenterade det negativa beslutet om en bana i ett genusperspektiv.
Jag håller med om att bandy live, helst i solsken, är en attraktiv idrott för åskådarna. Även utan portfölj.
MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked. Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade. Men i framgångsti...

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll. Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan. Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motstånd...