Vem vinner?

Malmö FF eller Elfsborg?

Det är en given fråga, när några fotbollsintresserade möts i dessa småruggiga dagar.

Media är på alerten: Det analyseras hit och dit. Man hänvisar till statistik, gammal och ny, funderar över den mentala biten, om hur Elfsborg reagerar på söndagens miss mot Degerfors och i motsvarande grad hur MFF tar vara på sin ”extrachans”.

Vem har störst press på sig?

Alla frågeställningar är egentligen ointressanta. Det finns inga svar.

Den här finalen lever, som alla matcher, sitt eget liv. Förvisso med extra krydda och spänning och förhoppningsvis med en hög dos av dramatik.

Med den där lilla retliga (eller härliga) marginalen som avgörande.

Vem blir då svenska mästare?

Elfsborg.

Motivering: Alexander Axén på Discovery menade i söndags med övertygelse: Den här extrachansen missar inte Malmö.

Den gode experten har ofta fel i sina profetior. Så även denna gång.

***

Sluttabellen blir i toppen historisk.

Det har aldrig tidigare hänt att trean, som nu Häcken, tagit 10 av 12 poäng mot de två topplagen, alltså vunnit tre matcher och spelat oavgjort i en.

Det är ingen tvekan om vilket lag som har den högsta nivån. Men i en tabell räknas alla matcher och alla marginaler.

***

Superettan och Damallsvenskan har sina sista omgångar på lördag. Damerna har tre  guldmatcher, Superettan några avgörande streckmatcher. Skulle gärna ha följt dramatiken i nutid via tv.  Men se det går inte. Damerna har avspark 14, herrarna 15,

Onekligen klantig planering.

Två stolpträffar av samma lag i två av söndagens matcher i de båda fotbollsallsvenskorna.

Marginaler som gör kommande helgs avslutningsmatcher extra spännande.

I sin forcering för att få in ett segermål mot Degerfors hade Elfsborg två rejäla träffar i målramen.

Häckens damer hade i publikfesten på Tele2 mot Hammarby två skott i stolpen, det sista i slutskedet, då Göteborslaget tryckte tillbaka Hammarby.

Ett segermål för Elfsborg hade betytt SM-guld, en kvittering på Tele2 hade inneburet serieledning för Häcken med tre poäng före just Hammarby.

Nu blev det 2—2 mellan Elfsborg och Degerfors, 3—2 till Hammarby mot Häcken.

***

Det måste givetvis känna bittert för Elfsborg och Häcken att vara så nära men nu ack så långt från ett guldfirande. Givetvis vet jag att det funnits marginaler hit och dit under tidigare omgångar, men det känns självklart extra tungt så här i slutet av ett spelår.

Det mesta tyder på att det blir en målskillnadsaffär i båda serierna. Tala om marginaler! Då vinner MFF efter hemmavinst mot Elfsborg. Men märk att Elfsborg är Allsvenskans bästa bortalag och att MFF 2023 inte vunnit ett enda möte mot ett topp-fyra-lag.

***

I Damallsvenskan skaver det ordentligt. Hammarby har plus 42 i målskillnad, Häcken 39. Ingen skall inbilla mig att ett någorlunda ordinarie Rosengård på hemmaplan förlorat med 5—1 mot Hammarby. Reservlaget gjorde det. Nu står vi här med ett nästan fullt facit. Hur känns det i Rosengårdsleden och dess trogna anhängare i media?

Häcken har fyra mål att ta in – har färre gjorda mål – möter Piteå hemma, medan Hammarby åker till Norrköping. Det finns en tredje opponent, Linköping, som blir etta om man vinner  borta över Kristianstad samtidigt som både Hammarby och Häcken blir poänglösa.

***

För alla neutrala fotbollsälskare en ny spännande helg, med många nya marginaler. Det finns många klyschor. En är: Tur och otur jämnar ut sig.

Frågan är bara under vilket tidsrymd. En vecka eller säsong?

Två spännande allsvenska herromgångar återstår.

Men vill det sig illa – många menar förstås, väl – är alla viktiga placeringar klara vid pass 19.30 redan på söndag.

Är det sista chansen på några år att få se några unga, svenska spelare i den inhemska fotbollen? Som Sebastian Nanasi, Otto Rosengren, Taha Ayari, Filip Sidklev, Theo Bergvall, Lucas Bergvall, Oskar Fallenius, Ahmed Qasem, Jusef Erabi, Momodou Sanko och Joakim Persson, några av de talanger -- det finns såklart fler -- som visat hög utvecklingspotential, och lär vara intressanta för andra ligor.

När man läser om klubbarna och de unga förmågorna, beskrivs de ofta som rena handelsvaror, de värderas i miljoner och ses mer som försäljningsinvesteringar än som framtida nyckelspelare under lång tid i klubben.

Säsongen har visat att det också finns många unga svenska spelare som har allsvensk kvalité utan att få visa det regelbundet. Så tyder jag att det finns cirka 120 spelare med utländska pass i de 16 allsvenska klubbarna. Många är långt från startelvan. Det har funnits många diskutabla värvningar till svensk elitfotboll under 2023. Det är bara att granska de olika trupperna och titta på utfall i kvalité och speltid.

Generellt har toppklubbarna bra ekonomi, några felköp ger inte röda siffror i boksluten.

Klubbarna hyllar sina akademier, men sportcheferna litar tydligen inte på dem fullt ut, garderar sig med osäkra inköp.

En snabbtitt på de tre norska toppklubbarna i de europeiska turneringarna, Tromsö, Bodö/Glimt och Molde har totalt 13 spelare med utländskt pass i sina trupper.

Den nuvarande svenska tättrion, Elfsborg, Malmö FF, Häcken, 36.

Jag drar inga slutsatser. Konstaterar bara.

Jag var beklämd i går, kunde inte skaka av mig den olust jag kände mot de hatskriverier som riktades mot fotbollsdomaren Fredrik Klitte.

Visst, tv-repriserna, i hundratal, visade att elfsborgarens hårda och vårdslösa tackling mot en göteborgare borde ha renderat en direkt utvisning. Men rättfärdigar det alla 1 000- tals (utan att veta uppskattar jag det till detta antal) invektiv som på sociala medier riktats mot honom. Det gäller inte bara Klettes kompetens som domare, han beskylls för att vara partisk, till och med ”köpt”. Det förekommer även andra antydningar.

Detta för att han i sitt yrke i all stress och hat gör ett misstag.

Och detta i en match av mycket låg kvalité, med allsvenska mått mätt. Allt – lite överdrivet – efterhandssnack handlade om Klittes miss, inget om alla de fel som spelarna gjorde.

Det har också spekulerats i hur den uteblivna utvisningen påverkade matchen (Elfsborg vann med 2—1) och i slutändan även kampen om SM-guldet. Ingen vet hur Boråslaget hanterat att spela med en man mindre. Man hade kanske till och med vunnit ändå.

***

Men det är förstås nu i slutskedet av säsongen som domarnas verkliga kompetens sätts på prov. Ett misstag hit eller dit under inledningen är glömda. Nu blir de uppmärksammade in absurdum . Klette är inte ensam om att hålla kvar det röda kortet i fickan under de senaste omgångarna. Jag har sett varnade spelare med ängslan i blicken iakttaga domaren vid en andra egen tveksam handling. Domaren friar hellre än fäller. Mänskligt, ja, rättvist? Naturligtvis inte.

Denna nivåskillnad i bedömningen är inget nytt. Så har det alltid varit.

Sett över ett helt spelår betyder varningarna givetvis också mycket. Man kan ju diskutera i all oändlighet var varningen rätt eller fel. Ett uteblivet gult kort i en tidig match kan ju innebära att ett tredje i omgång 28 innebär avstängning i näst sista rundan, fast den – om den omöjliga absoluta rättvisan nu skulle finnas – borde ha kommit i ett tidigare skede av säsongen.

Det jag vill ha sagt är: Lägg ner snacket om att rätt eller fel av domarteamen i de sista omgångarna är/kan vara avgörande för serien.

Det är rätt eller fel över 30 matcher som avgör Allsvenskan.

Och nästan alltid är det skicklighet – eller oskicklighet – hos spelarna som avgör.

Inte Fredrik Klitte och hans kolleger.

***

Fredrik Klitte utsågs 2022 till Årets domare. Det måste väl ha funnits fog för denna utmärkelse. I dessa dagar är han i vissa kretsar inte vatten värd. Han är den domare som 2023 dömt flest allsvenska matcher, 25 av 28. Jag är så naiv att jag tror att han fått så många uppdrag för att han är duktig. De som tar ut domarna är mer kunniga och neutrala än de klubbfanatiker, som i alla lägen ser sig förfördelade.

Därmed inte sagt att Fredrik Klitte gjorde en bra insats i måndags.

Förmodligen hade Glenn Nyberg och Adam Ladebäck varit uppe i samma antal matcher som Klitte men de har under perioden haft internationella uppgifter.

Glenn Nyberg hade inte heller en av sina bättre dagar i 1—1-mötet mellan AIK och Halmstad.  Där fanns två diskutabla situationer som inte gick HBK:s väg.

***

Och vilken hjälp får domarteamen av spelare och tränare som ser ett felbeslut i varje domslut som går det egna laget mot. Några klubbar är värre än andra. Men det får vi ta en annan gång.