Fotbollen, ta nu inte efter handbollen!

Missförstå mig nu rätt. Jag har ofta skrivit att handbollen är den svåraste lagbollsporten att döma, skillnaderna mellan ett frikast, en varning, en utvisning eller en direktutvisning är små. För att inte tala om: Straff eller, ett oftast ofarligt, frikast.

Även ett ganska vant handbollsöga har svårt att hänga med. Även efter en repris i slow motion.

Kommentatorer och experter i tv har många gånger lika svårt som jag att förstå.

Alla idrotter har sin charm. Jag gillar handboll. Skarpt. Trots att jag, som sagt, inte hänger med alla gånger.

Det är också värt att poängtera att det är hart när omöjligt att för två par ögon att hålla koll på all fuffens tolv spelare (ibland till och med tretton) håller på med på en starkt begränsad yta i ett alltmer uppdrivit tempo. Under en match har ett domarpar upp mot 150 beslut att fatta.

***

Nåväl, så ser regelboken och dess tolkningar ut i handboll.

Fotbollens är på något sätt striktare. Även om det självfallet ligger en mänsklig bedömning bakom straffpåföljden, frispark/straff, gult kort, rött kort.  Och förseelser innanför straffområdet är straff. (Obstruktion och farligt spel utan att träffa renderar bara indirekt frispark.)

Men så har man klyddat till det. Det har kommit i ett nytt begrepp i bedömningen, ”soft penalty”, det vill säga vissa ojustheter skall bestraffas mildare, eller mera korrekt, inte alls. Vad är det för trams? Den stackars domare skall alltså numera också avgöra graden av ojustheten. Och dessutom i bedömningen lägga in om den förfördelade spelaren ”förstärker”. Det sista står inte i regelboken men merparten av kommentatorer och experter i tv är snabbt framme med sina analyser.

Soft penalty-frågan ventilerades redan i fjor men domarna har tydligen gått på kurs för redan i två av de matcher jag såg i premiäromgången vinkades två klara straffar bort. Dels när Elfsborgs Jacob Ondrejka fälldes mot Mjällby och dels när MFF:s Eric Larsson höll Kalmar Carl Gustafsson i rejält smidjebälte i en lång rörelse inom MFF:s straffområde.

Om jag inte minns fel stod det 0—0 vid båda tillfällena och det är vedertaget att mål förändrar matcher. Samtidigt måste det tilläggas att en straff inte är lika med mål, men förvisso den bästa målchans man kan få.

***

I dessa båda matcher ryades det från tv-håll om straffar för hands. Här använde verkligen de båda domarna ”soft penalty-regeln” eller förståelse för hur kroppsdelarna rör sig i rörelse. Skotten kom från nära håll och träffade en hand i en naturlig rörelse. Bra beslut av Nyberg och Sjöberg. I handsfallet men i de andra … ?

Anders Andersson menade i tv att det är löjligt att se försvarare springa omkring i egna straffområde med händerna på rygg för att undvika att få en boll uppsparkad på en hand med straff som påföljd. Det är bara att hålla med honom.

***

Fotbollen har (hade?) sina strikta regler om vad och hur förseelser skall bestraffas. Handbollens är lite mer diffusa.

Fotbollen bör inte gå åt det hållet.

Skrota det där om soft penalty!

Brott skall inte löna sig!