Jag gillar handboll.

Och det är mycket av den varan för tillfället.

Jag har också under all tid poängterat svårigheterna att döma, ibland känns det som en omöjlig uppgift. Det finns så många oskrivna  gränser. Vad skall ge ett enkelt frikast, ett gult eller rött kort, en straff? Räknade för några år sedan vid en herrelitmatch i Malmö antalet gånger som domarparet blåste för en förseelse. Siffran landade på 120. Detta under 60 minuter. Och då skall man inte glömma att det fanns händelser, då det inte blev någon signal alls. Domarna hade alltså ytterligare ett antal situationer att bedöma.

Är det inte en omöjlig uppgift för domarna – förvisso två – att hitta rätt i denna djungel?

Jo, är mitt svar.

Det är naturligt att det blir fel, många fel. Tv-repriserna avslöjar många. Inte minst försvarsarbetet på och innanför målgårdslinjen. Man kan tolka det som inkonsekvens  när det blir lite hipp som happ. Samtidigt skall de två domherrana hålla koll på tröjdragningar och fasthållningar och ojusta spärrar. Med oftast tolv spelare inom ett begränsat område. Vem sa att det var lätt?

***

Ett bra försvarsarbete i handboll är grunden destruktivt. Det måste vara ojuste. Till en viss gräns.

Det accentuerades tydligt i pauskommentarerna i VM-matchen mellan Sverige och Chile. Experterna Ola Lindgren och Martin Frändesjö var eniga: För att få stopp på chilenarnas finessrika, många gånger spektakulära, sevärda och målgivande spel, måste de svenska spelarna ”låsa” motståndarna, få stopp på deras rörelser. Med andra ord, svenskarna måste bli ojustare. Men, märk. till en viss gräns: Man måste undvika utvisningar.

Taktiken lyckades. Sverige fick stopp och förvandlade 20—16 till 41—26. Det skall förstås också poängteras att chilenarna tröttnade när differensen ökade.

Men, här kommer min lilla fundering: Hur bra är det för en idrotts utveckling att ojustheter till en viss gräns gynnas framför kreativitet och finess? Så är det ofta i handboll.

Det borde inte vara så. Handbollen balanserar på farlig gräns. Ibland känner jag mig som handbollsintresserad kluven. Spelintelligens skall belönas framför destruktivitet. Snabbare försvarsfötter är en väg mot en mer sevärd handboll.

Är det bra med kanske 150 avbrott i en handbollsmatch över 60 minuter.

***

Trots mina betänkligheter ser jag fram mot den fortsatta VM-turneringen och de inhemska serieavslutningarna/slutspelen.

 

Magnus Andersson

18 januari 2021 10:44

Intressant Magnus. Kanske är det mer kreativitet och mindre destruktivitet i damhandbollen ?

Magnus Månsson

18 januari 2021 10:45

Ja du, min namne.
Rent generellt, internationellt, spelare damerna en snabbare handboll än herrarna utifrån den medfödda fysiska skillnaden.
Damerna är inte heller så fysiskt stora, vilket ger större ytor för anfallarna.
Har sett lite av Japans herrar i detta VM. Där går det snabbt och är kreativt. I förlustmatchen mot Qatar, 29—31, var det målvaktsspelet som var skillnaden. Vore bra för utvecklingen om Japan kvalar in till mellanrundan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...