Hur seriös, professionell är damfotbollen på elitsidan i Sverige?

Blev lite förundrad, när jag i dagarna läste en intervju med Malin Levenstad, assisterande spelande tränare i FC Rosengård.

Och nu talar vi om idrott med förhoppning om internationell touch.

Laget återvände till träning efter sitt tredje eller fjärde coronavbrott, det senaste tio dagar långt. Förhoppningsvis har spelarna haft någon form av individuellt anpassade fysiskt träningsprogram. För vilka idrottsmän med internationella ambitioner – ja, till och med nationella – kan göra långa uppehåll dryga månaden före en säsongsstart och inför en säsong som kan bli intensivare än någonsin?

Jag bara undrar?

Malin Levenstad, stöttad av klubbledningen, menar också att det är nödvändigt med tre träningsmatcher före seriepremiären.

Hon säger också att man under träning sällan gör maximalt sprint över 60 meter.

Min enkla fråga: Varför inte?

Hon fortsätter: Vi spelar sällan elva mot elva på träning.

Min enkla fråga: Varför inte?

Detta är ju åtgärder man lätt kunnat fixa under de många träningsfria dagarna.

Malin Levenstad hänvisar även till de många muskelskadorna i omstarten av herrarnas Bundesliga: De beror på att lagen inte haft några träningsmatcher.

Mina enkla frågor:

1) Är skaderisken inte lika stor i en tränings- som in tävlingsmatch? Jag förutsätter att man går för max även i en träningsmatch för att få full effekt. Det är ju proffsidrott vi talar om.

2) Kan de tyska skadorna inte bero på att tiden mellan träningsstart och matchstart varit för kort? Spelarna var inte tillräckligt tränade för tufft ligaspel. Restriktionerna i Tyskland har varit mera rigorösa än i Sverige.

Här har vi haft tid att träna mer kollektivt för att vara beredda för tävling.

FC Rosengård har föredragit ledighet.

Förlåt, men klubbens tackling av pandemin tyder inte på att man insett de krav som är nödvändiga i den internationella professionella värld man vill tillhöra.

 

Axel

30 maj 2020 20:12

Det verkar som att kunskapen om träningslära är låg i FC Rosengård. Vill de bli bäst i Sverige och Europa på att spela fotboll så måste de också träna på allt vad det innebär. De lag som de senaste månaderna sprungit intervaller med 95-100 % intensitet över större delen av planen och sedan fortsatt med intensivt spel på stora ytor i 45 minuter kommer få en enorm fördel den första halvan av säsongen.

Frågan är om något damlag gjort detta? Svenska damlag verkar inte vara bäst i Europa på att träna hårdast.

Magnus Månsson

31 maj 2020 10:01

Tack för inlägg.
Upplägget verkar verkligen amatörmässigt.
Ha det bra/MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked. Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade. Men i framgångsti...

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll. Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan. Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motstånd...