Så är den slut, den allsvenska fotbollssäsongen 2019.

Med Djurgården som svenska mästare. En värdig sådan. Det tycker jag. Och även de flesta ”tyckare” av olika dignitet, som jag, lite summariskt, tagit del av.

Men det finns naturligtvis personer, som pekar på vissa domslut som gått mästarnas väg, om fördelen av att ha konstgräs på hemmaarenan och att de främsta konkurrenterna i motsvarande grad haft domslut mot sig.

Det sägs ju att en tabell aldrig ljuger och det ligger en stor del av sanning i detta. Samtidigt har de berömda marginalerna sin betydelse.  Det kommer man aldrig ifrån.

Anhängarna till Malmö FF pekar naturligtvis på de sex straffmissarna som en avgörande guldmissfaktor. Men missarna beror självfallet på egen oskicklighet, parad med nonchalans, och duktiga motståndarmålvakter. Inget annat.

Svensk fotboll har gemensamt beslutat att de två högsta serierna skall bestå av 16 lag och att elitserierna skall avgöras från månadsskiftet mars/april till en bit in i november. Lägg till cupspel i februari/mars. Du har en säsong på cirka nio månader. I Sverige från Trelleborg till övre Norrland. Det säger sig självt att man inte i varje match kan spela på ett acceptabelt naturgräsunderlag. Lösningen blir konstgräs. Av ekonomiska skäl. Fotbollen ställer höga krav på elitfotbollens arenor. Kommunernas ekonomi är ansträngd. Hur långt kan man sträcka sig för att tillgodose alla önskemål/krav från elitfotbollen? Se bara vilka hål, som kommunerna har att fylla i dessa budgettider.

Nu pratar man om hybridgräs. För det första det kostar mer än ”vanligt” konstgräs och för det andra, går underlaget att spela på vid extremt vinterväder med snö och kyla? Det är lätt att sitta i Malmö och kräva antingen hybrid- eller naturgräs för allsvenskt spel.

Kommunerna, arenaägarna, har inte samma ekonomiska resurser som Malmö FF.

Om jag inte missminner mig flyttade MFF också sin cupmatch i februari mot Degerfors till Lunds konstgräs gå grund av att Stadions hybridmatta inte höll för ett tätt matchande.

Med dessa mina tankar som grund menar jag, lägg bort diskussionen om underlagets betydelse för Allsvenskans sluttabell. Skaffa trupper som behärskar naturgräs, konstgräs och hybridgräs. Eller välj en trupp som är anpassad till spel på hemmaplanen. Likvärdigt underlag kan du aldrig få i Sverige med allsvenska lag från Malmö till Östersund och eventuellt ett stopp i Borlänge (Brage), där det kan bli cupspel vid samma tidpunkt som Svenska skidspelen avgörs några mil bort.

Säsongens mest kritiserade planer från Malmöhåll – förutom de slentrianmässiga mot några  plastvarianter – är Friends (Solna) och Guldfågeln (Kalmar). Det är naturgräs på båda.

Acceptera att vi bor i Sverige med olika förutsättningar. Och att hela Fotbollssverige lever.

***

Genustänkandet präglar Sydsvenskans sportbevakning. Men underligt nog har jag inte noterat det märkliga att damernas planunderlag aldrig diskuteras. Man kritiserar allsvenska herrkommuner för att de inte kan erbjuda naturgräs.

I Malmö, här längst i söder, spelar de två elitlagen för damer på konstgräs.