Fotbollsallsvenskan är slut.

AIK firar guld, Norrköping silver och Malmö FF också ett silver. Av någon outgrundlig anledning delar fotbollen ut två silver, ett stort och ett litet.

MFF firar naturligtvis inte sin tredjeplats. En sak har jag lärt mig: I Malmö räknas bara guld. Lite typiskt malmöitiskt högdraget, enligt min smak.

MFF firade sin säkrade Europaplats 2019, en nog så viktig placering med tanke på klubbens ekonomiska kostym.

Vid slutsignalen kunde man genast läsa – i Malmömedia givetvis – att MFF räknat från nye tränaren Uwe Röslers inträde varit bäst i Allsvenskan. Han gjorde sin debut i omgång 14. Sen dess har MFF tagit 40 poäng, lika många som AIK, en poäng mer än Norrköping.

Så snacket om att ”Om bara Uwe Rösler kommit tidigare så hade …, det köper jag inte.

Och glöm inte att MFF under höstomgången med Rösler bara vann en enda match mot de fyra topplagen, 2—1 mot Hammarby. I övrigt 1—1 mot AIK och Häcken och 1—3 mot Norrköping.

Jag har ingen som helst anledning att ta från Uwe Röslers hans kapacitet som fotbollstränare. Naturligtvis är han skicklig. Det har hans resultat visat. Jag är bara mot hysteri, parad med lokalpatriotism.

Hur bra Uwe Rösler är i ett internationellt perspektiv får vi se när Europa League-spelet är avklarat.

***

När man nu summerar det allsvenska spelåret 2018 ur MFF-synpunkt förbiser man nog så viktigt fakta: Uwe Rösler har haft en trupp som kvalitetsmässigt var vida överlägsen den Magnus Pehrsson, den sparkade tränaren, hade att tillgå. De unga spelare som Magnus Pehrsson tvingades använda och dessutom fyllde ut bänken med, fanns nu inte med ens i dagens 20-mannatrupp.

När MFF-ordföranden Håkan Jeppsson förra hösten basunerade ut att klubben skulle vinna SM-guld och konkurrera i Europa med trupp bestående av cirka 50 procent egna talanger, skrev jag att det var en fullständigt orealistisk målsättning. Det visade sig också. Jag vill inte på något sätt slå mig för bröstet, bara ställa en försiktig undran: Hur kan en ordförande i en svensk storklubb ha så lite kunskap om hur fotbollsvärlden ser ut 2018?

Och hur kan han/styrelsen få med sportchef Daniel Andersson på samma spår.

Det är Håkan Jeppsons och Daniel Anderssons fel att Malmö FF var utanför guldstriden 2018 före de avslutande omgångarna.

 

Lars Ström

12 november 2018 10:25

Alltid kaxiga (ja, tom arroganta) MFF! Det är kanske därför man har så få anhängare utanför Skåne!

Magnus Månsson

12 november 2018 10:28

Så är det. Har hört det genom åren från alla väderstreck.
Men MFF och dess fans tar gärna på sig "martyrkronan"!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...