Det är halvtid, plus två matcher till, i herrarnas Fotbollsallsvenska.

Kanske dags att summera och titta framåt. Ur en helt personlig synvinkel.

Bakgrund: 69 matcher, de flesta på tv, TFF:s hemmamatcher mestadels på plats.

Förvisso är inte transferfönstren stängda med allt vad det kan innebära men här mina funderingar.

Trillar ut:

Dalkurd. Ett folk utan land och en klubb utan ett hem. En förening utan stabil förankring har det alltid svårt. Har dessutom tappat en av seriens främsta mittfältare, japanen Sugita.

Brommapojkarna. Platsen i näringskedjan gör det omöjligt att skapa ett hållbart allsvenskt lag. I VM-truppen fanns fyra BP-produkter, ytterligare BP:are gör utlandstjänst och i de allsvenska konkurrenterna finns det ett tiotal spelare med BP-anknytning. En plantskola, men otillräckligt för spel år efter år i Allsvenskan.

Kvalplatsen står mellan Sirius och Trelleborgs FF.

Sirius. Har vaknat något efter sin miserabla start och har mer rutin än TFF inte minst sedan Robert Åhman-Persson tillkommit.

Trelleborgs FF. Hade en bra våravslutning. Tränaren Patrik Winqvist gör ett bra jobb med ett begränsat material, men många spelare saknar kvalitet för allsvenskt spel i 90 minuter. Ett tufft program den närmaste tiden, i sex av de kommande sju matcherna är varje poäng en överraskning. Zoran Jovanovic måste efter sin skada återfå vårformen.  Såg lovande ut senast mot Hammarby för hans del. Salif Camara Jönsson?

Ingenmansland

IFK Göteborg. Har tappat kvalitet under sommaren och materialet räcker inte till för avancemang till övre halvan.

Örebro SK. Startelvan är bra och rutinerad. Ekonomin tillåter inte förstärkningar varken på toppen eller bredden. ÖSK kan överraska mot alla.

Kalmar FF. Skriker efter en frisk Rasmus Elm. De nya utländska spelarna har inte infriat förväntningarna. En del av talangerna har stagnerat. Dock har Isak Magnusson fått något av ett genombrott.

Årets överraskning

GIF Sundsvall. Tveklöst. Och då både spel- och poängmässigt. För bara något år sedan frågade Malmös meste sportkrönikör vilket värde Sundsvall (och Gefle) tillförde Allsvenskan. I VM-truppen fanns två spelare med GIF-bakgrund (Lustig och Forsberg) och Malmö FF har på senare år förstärkt med tre Sundsvallsspelare (Forsberg, Eric Larsson och Gall). Nog sagt om Sundsvalls betydelse för svensk fotboll. Det behövs elitfotboll i hela landet. Så heja Sundsvall!

Återkommer om de åtta främsta lagen i sluttabellen, där dock Sundsvall mycket väl kan hamna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...