Det har stormar kring det danska damlandslaget i fotboll, EM-silvermedaljörerna.

Laget uteblev bland annat från VM-kvalmatchen mot Sverige. Huvudproblemet är av ekonomisk art.

Vi som har Sydsvenskan som husorgan och läser Sporten har fått ta del av några indignerade krönikor, där allt ansvar läggs på mossiga gubbar i förbundsstyrelsen (DBU).

(Anmärkningsvärt är förstås att i DBU:s styrelse finns endast en kvinna. I den svenska är tre av sju ledamöter kvinnor, men jag har likväl en känsla av att en hel del beslut i denna församling betecknas som gubbmossiga.)

DBU har redovisat sitt bud. Det innebär höjda löner. Men för att bedöma värdet av detta behövs naturligtvis jämförelser. Hur ser det ut i Sverige, i Norge och andra jämförbara nationer? Och hur stora skillnader är det mellan damer och herrar? I Norge lär likalönregeln gälla. Är herrarna som gått ner i lön eller är det damerna som fått ett rejält lyft?

I min nyfikna värld är dessa, och några andra, frågor viktiga att få besvarade för att få en helhetsbild av problemet. Att belysa en fråga från alla olika håll är en journalistisk skyldighet. I alla fall om man skall få någon grad av trovärdighet. Kvalitet och kvantitet är inte det samma.

***

Idrott på elitnivå är kommersialiserad. Då gäller speciella regler. Det är ingen social verksamhet. Tyvärr. Men så är det. Damfotbollens förespråkare i Sverige måste inse detta.

Herrarnas VM-kval mot Luxemburg sågs av 50 000 åskådare, damernas mot Ungern av 5 000.

Malmö FF har ett hemmasnitt på över 18 000 på sina allsvenska herrmatcher, FC Rosengård lite över 1 100 på sina matcher i damernas högsta serie.

Det är avslöjande siffror.

Kan någon med vettiga argument ha något att erinra mot de rådande ekonomiska skillnaderna?

Vi pratar 2017 i en kommersialiserad elitidrottsvärld.

***

Jag gillar däremot inte den argumentering som nedvärderar damfotbollen med det i och för sig sanna påpekandet att damlag resultatmässigt är sämre än ett pojklag. Skillnaden är fysiskt betingat. Liksom i alla andra jämförbara sporter.

De allmänt idrottsintresserade menar ofta att internationell damhandboll är mera sevärd än herrhandboll på samma nivå.

Jag håller med.

Samtidigt är jag övertygad om att en svensk elitklubb på damsidan inte besegrar ett välskolat pojklag. Denna jämförelse ser man sällan.