Nyår innebär önskningar.

Mina privata håller jag för mig själv. De riktigt stora världsfrågorna, om Syrien, flyktingarna, klimatet, ja, ni vet alla de viktiga problemen, som de flesta normalt tänkande människor önskar sig en lösning på, finns självfallet också på min nyårslista.

Tidningsläsandet har i cirka 70 år varit en stor del av mitt liv. En förhoppning inför 2017 är därför att tidningsledarna skall slippa avskeda en massa dugliga medarbetare och därmed ännu mer försämra kvaliteten. Färre medarbetare, färre antal sidor ger med automatik en sämre produkt. Detta ger till följd att läsarna tvingas över till nätet för att tillfredsställa sitt nyhetsbehov.

För första gången i mitt tidningsläsande liv har jag bara en morgontidning. Men jag ägnar lika mycket tid att massmediakonsumtion som tidigare. Mitt tidningsval blev Sydsvenskan, som jag har en nästan 70-årig daglig relation med. Jag tror inte jag missat mer än ett 100-tal nummer under denna period.

Men Sydsvenskan av i dag täcker inte mitt behov. Jag tänker nu på sporten. Men tro nu för Guds skull inte att jag bara läser om idrott. Varken i tidning eller på annat sätt. Mellan 40 och 50 skönlitterära verk, en politisk veckotidning och några magasin är min årliga läskonsumtion på papper.

Sydsvenskan har koncentrerat sin bevakning på Malmö FF och Redhawks samt delvis på FC Rosengårds damlag både på papper och nät. Det är klart att det i en Malmötidning skall ges mycket plats åt dessa storklubbar. Men det blir för mycket. Jag är absolut inte ensam om denna uppfattning.

Resurserna måste fördelas på fler klubbar/fler idrotter. Man har geografiskt begränsat sitt bevakningsområde, men Malmö har åtskilliga idrotter men intressanta personligheter som är värda att uppmärksammas. Det hade uppskattats av en glesnande läsekrets. Jag tror också att de ansvariga helt missbedömer läsarnas intresse för det som exempelvis sker i Malmöklubbarnas konkurrenter.

Gårdagens viktigaste svenska fotbollsnyhet var att Rasmus Elm, den inhemska fotbollens främste artist i skadefritt skick, förlängt sitt kontrakt med Kalmar FF. Inte en rad i SDS:s papperstidning. Jag kan ge många andra exempel på missar av olika dignitet, som gjort att förtroendet minskar. Upplagans vikande siffror är annars bevis nog.

Prioriteringarna, eller om man vill bortprioriteringarna, har gjort att de som vill få en vidgad kunskap om det som händer, mer och mer söker sig till andra tidningars nätupplagor eller förbundens alternativ föreningarnas hemsidor.

Utvecklingen är kanske svår att hejda, men gör man inget, kommer raset att fortsätta.

Och min nyårsönskan om att mina för detta journalistkolleger landet runt skall få behålla sina jobb, blir då bara en from förhoppning.

De sista utgångarna är ett allmänt konstaterande, inget specifikt för Sydsvenskan.