Det är mycket som är underligt i fotbollens värld.

Som jag aldrig riktigt kan förstå.

Visst begriper jag att unga svenska spelare lockas av stora pengar för att underteckna ett lukrativt kontrakt med en utländsk klubb. Det optimistiska hoppet att få spela skall naturligtvis finnas. Men samtidigt har vi ju sett förvånansvärt många spelare, även sådana med landslagsmeriter, hamnar på bänken eller till och med utanför densamma. Även i klubbar som befinner sig långt ner i hierarkin.  

Det är många svenska spelare som bytt ut en kanske bättre fotbollskarriär mot ett hyggligt fett bankkonto.

Att det finns enorma pengar i omlopp i utländska klubbar även utanför de riktigt stora inser man när man ser hur höga övergångskostnaderna är även för i detta sammanhang mediokra spelare. Alla de professionella klubbarna lägger stora resurser på sina ungdomsakademier. Det förvånar mig därför att klubbarna till sina trupper – det krävs förvisso stora sådana i de större ligorna – behöver köpa komplementspelare.

De senaste svenska förlusterna till utlandet har gjort Allsvenskan profilfattigare. Jag förstår alltså att spelarna vill ta chansen både fotbollsmässigt och ekonomiskt men har en känsla av att många borde vänta med övergången och få möjligheten till bättre villkor och inte minst för att i en lugnare miljö få en lugnare och mera positiv utveckling. Det är mycket chansköp när man inte behöver vända på pengarna.

Tyvärr är det så att de flesta allsvenska klubbar är i den ekonomiska situationen att spelarförsäljning är en nödvändighet för att få en ekonomi i balans. Allsvenskan är för dyr. Sponsorpengar och publikintäkter är generellt sett för små.

Allt detta sammantaget ger fotbollsmässigt sämre kvalitet i Allsvenskan.

Men likväl gillar jag den.

***

Mindre förtjust är jag dock i alla floskler som sprids av speciellt spelare när de lämnar en klubb efter bara ett halvår. Som nu Kjartansson när han lämnar MFF för Israel: ”Det var mitt livs svåraste beslut”.

Vem tror honom? öMoney talks. Klubbfärgen betyder inget för de allra flesta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...