Det var en tid sedan.

Några mindre trevliga händelser har kommit i vägen, bland annat en lindrig operation. Några dagars konvalescens har gett tid till extra mycket tidningsläsning och funderingar. Jag nöjer mig med att titta på idrottsbevakningen.

Väl medveten om minskade resurser, både personellt och ekonomiskt. Det finns förlorare på de flesta områden. Den lokala elitidrotten har dock klarat sig bäst, en del har fått utökat utrymme inte minst genom nätet. Samtidigt har några klubbar/idrotter fått lite väl stor uppmärksamhet. Jag tänker ur ett Malmö- Lund-perspektiv när det gäller Sydsvenskan. Skånskan tar ut de geografiska svängarna något längre. Sydsvenskan har minimerat sin nationella elitbevakning.

De stora förlorarna är idrotten under eliten och ungdomsidrotten.

Jag hjälper några förbund och föreningar med pressinformation. Jag inbillar mig att jag efter 20 år i yrket kan formulera mig helt okej och vet hur exempelvis en resultatredovisning skall skrivas så att redigerarna bara har att klippa och klistra. Men, ack så svårt det är att få in något! Ett silver och ett brons i ett SM för seniorer för en Malmöförening i en expanderande idrott är inte värd ens en notis. Squash är förvisso ingen av de större bollsporterna men ett lag i Sverigetoppen med idel Malmöungdomar borde väl någon gång vara värd ett omnämnande? I alla fall med de individuella resultaten efter en elitseriematch.

För en tid sedan av avgjordes lag-EM i badminton för herrar med idel spelare med Malmöanknytning. Inte ens en enda litet ord i Malmös tidningar.

Jag kan räkna upp åtskilliga andra idrottsprestationer som helt kommit bort i massmedias bevakning.

Men är du tjej och vunnit en eller att par matcher i boxning är du garanterad uppmärksamhet! Lite överdrift förstås, men med en viss sanning.

Ungdoms- och junioridrott är nu i stort borta från tidningssidorna förutom i Skånskans bevakning från Sjöbo med omnejd. Där förekommer det in absurdum.

Jag menar att denna snedvridning gör att läsarna blir färre och att de aktiva ungdomarna går miste om den stimulans som en massmedial uppmärksamhet ger. Medveten förstås om att detta inte är pressens uppgift.

Jag är övertygad – ja, faktiskt – om att en bredare och djupare idrottsbevakning fått många tveksamma idrottsintresserade prenumeranter att fortsätta som kund. Nöjda sådana.

Denna övertygelse grundar sig på många samtal.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...