I morgon spelar Malmö FF sin första kvalmatch i kvalet till Champions League.

Man gör det med en trupp med fem utländska spelare, varav fyra är ordinarie. I fortsättningen för eventuella fler internationella matcher och i jakten på att nå i fatt de flyende konkurrenterna i Allsvenskan har tränaren Åge Hareide ytterligare tre spelare med utländskt pass. Alla förmodligen ordinarie, av de många lovorden att döma. Det ryktas ju även om en ny utländsk målvakt.

Åtta spelare är många nog. Det kan alltså bli fler.

Jag vet hur det ser ut i den stora fotbollsvärlden. Men den intressanta frågan är om det är en nödvändighet att trupperna spetsas rejält med arbetskraft utifrån för att nå svenska framgångar i de internationella cuperna. MFF visade i fjor att det inte är nödvändigt.

Men nu verkar det som om man växlat in på samma spår som den andra fotbollsmästarklubben från Malmö, FC Rosengård med sina tio gästarbetare.

***

Har sett att MFF skall satsa många av sina nya CL-miljoner på sin ungdomsavdelning, på sin Akademi. Det är naturligtvis glädjande för den som gillar att ett långsiktigt egetarbete ger utslag även på elitplanet.

I alla idrotter.

MFF har av tradition bra ungdomslag, regionens talanger hamnar tidigt i den ljusblå organisation.

Vad är då målen för en klubbs seriösa, dyrbara ungdomssatsning? Det beror självfallet på klubbens huvudsakliga målsättningar. För MFF lär det väl vara att

1) utbilda spelare för att A-lag som kan hävda sig bra i Allsvenskan och sen på den internationella scenen och som en följd av detta kan säljas till mera penningstarka ligor

2) skaffa en sådan bredd att det alltid finns spelare att fylla ut en homogen trupp så man slipper köpa komplementspelare.

Hur ser det i dessa perspektiv ut i MFF:s trupp hittills under den här säsongen?

Uppgift 2 är klart godkänd. De flesta av de mesta inhopparna, Rakip, Mehmeti, Cibici, Kroon, Konate och nu även Molins har alla många år i MFF-akademin.

Uppgift 1 har inte samma positiva utfall. Från den ordinarie startelvan är det bara Filip Helander och Markus Rosenberg som gått den långa ljusblå vägen.

Men Robin Olsen, Rasmus Bengtsson och Oscar Lewicki? Trion har förvisso några ungdomsår i MFF men de har utbildats till duktiga A-lagsspelare i andra föreningar.

På pluskontot skall också nämnas att från 2013 års trupp har Pontus Jansson och Jiloan Hamad försvunnit utomlands och året dessförinnan Jimmy Durmaz, alla med många år i MFF-organisationen.
Men med tanke på alla de värvade spelare som efter bara ett par tre år i MFF lämnar, ställer det oerhörda krav på en förbättrad egenutbildning. Några år utan de stora CL-pengarna kan det bli svårt att ha åtta, nio utländska spelare i startelvan och dessutom ha dyra nytillskott på bänken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...