Min tidning är en paradox.

Kan man egentligen skriva så? Jag tycker det. Med min tidning menar jag Sydsvenskan och dess sportsidor. Det är inte många dagar jag missat under mer än 60 år.

Självfallet har jag kännedom om tidningsvärldens stora problem och ekonomiska restriktioner men jag funderar om förändringarna är rätt väg att komma ur krisen. Sporten blir mer och mer lokal i sin bevakning samtidigt som småklubbs- och ungdomsidrotten får allt mindre utrymme.

Det är det jag menar är en paradox.

Mitt första uppdrag utanför Malmö som nyanställd på Sydsvenskan i maj 1985 var att bevaka den allsvenska fotbollsmatchen mellan Mjällby och Öster på Strandvallen. När Mjällby de senaste åren besökt Malmö har det knappast nämnts en enda bortaspelare vid namn.

Tidningens bevakningsområde elitmässigt har krympt. Jag menar inte att Blekinge skall ingå i den dagliga rapporteringen men nog finns det anledning att utvidga intressesfären utanför Omkretsen. Nu läggs oerhörda, dagliga resurser på ett fåtal föreningar/idrotter. Ni som läser Sydsvenskan vet vad jag menar.

I dag hänvisade “löpsedeln” på Sportens nätsida vid en tidpunkt till tio MFF-

relaterade artiklar!

Under min tid på Sydsvenskan var jag från 1989 fram till och med pensioneringen 2004 plus två år som frilans cirka 45 gånger per år ansvarig för Malmösport. Med nuvarande tidningsformat var det alltid två sidor.

Samtidigt skrev kollega Stefan Eckerström regelbundet om Lunda- och Omkretsensport

Att skriva om ungdomar, personer, klubbar och händelser i den “lilla” idrottsvärlden var det mest stimulerande jag sysslade under mina år som sportjournalist.

Successivt har lokalsportsidorna minskat både i antal och storlek och efter nyår är de tydligen helt försvunna.

Chefredaktör Pia Rehnquist har sina framtidsvisioner skrivit att det skall satsas rejält på nätet. De ansvariga har tydligen glömt lokalsporten. Det finns en flik, där det finns tre inslag från 2015, resten från hösten 2014. Detta säger väl allt om intresset.

Mycket om det lokalt stora, inget alls om det stora lokala utanför eliten.

Det är det jag menar med den paradoxa tidningen.

 

Stefan

8 februari 2015 17:18

Hade det inte varit för tryckfriheten så borde utgivningsbeviset dras in för alla, om det nu finns det någon annan (?), dominerande lokaltidningar som skriver så lite om lokalsport vid sidan av de allra populäraste lagen som Sydsvenskan gör. Det kan likställas vid ett brott mot journalistiken. Det är så uppenbart att denna tidning är beroende av MFF-intresserade läsare och ju mer de skriver om dem och mindre om andra desto mer tror läsarna att det är den enda sporten värd att sätta på datorn eller slå upp papperstidningen för.

Magnus Månsson

8 februari 2015 20:14

Vi säger samma sak på olika sätt.
Mvh
MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...