Jörgen Ekdahl

4 januari 2015 20:58

Hej Magnus! 150104
God fortsättning på det nya idrottsåret 2015.
Skriver här ett inlägg på dina tankar om lojaliteten hos spelarna i småklubbarna, från 141222.
Jag tror inte att det är fler ledaravhopp idag, än det var för sådär 25 år sedan.
Utan det är tillskottet av nya ledare, som har minskat drastiskt de senaste åren.
För oss 50-talister (är själv en 53:a), var det helt naturligt att fortsätta med någon funktion i den förening(ar), som man hade varit aktiv i. För min egen del började det med att bli ledare för ett pojklag i MBI (handboll). Samtidigt som jag själv fortfarande spelade i MBIs A-lag.
De 3(4) föreningar jag har reprensenterat,
HBK (Håkanstorp) fotboll, spelare.
MBI handboll, spelare/ledare/tränare.
DIF (Dalhem) handboll, tränare/styrelsen, samt även TEAM Malmö.
Har idag lagt ned sin verksamhet.
HBK upphörde 2014.
MBI upphörde för över 10 år sedan.
DIF finns idag kvar, men på pojksidan finns nästan inget kvar.
TEAM Malmö blev IFK Malmö, som blev HK Malmö. Som numera finns i elitserien som en ren elitförening.
Jag kan med nästan 100 procentig säkerhet säga, att det har varit bristen på ledare i dessa 3 föreningar, som har gjort att det inte gick att fortsätta med sin verksamhet.
HBK, på Rosengård Norra),finns massor med ungar. Men inga ledare.
MBI, på Rosengård Södra),finns massor med ungar. Men inga ledare.
DIF, Söderkulla(Södra Malmö), massor med ungar. Men inga ledare.
Alltså, kontentan av detta blir, inga ledare i föreningarna, då överlever inte klubbarna.
Spelare, lojala eller icke lojal, finns där alltid.
Så klart bäst med lojala spelare, som fortsätter i sin förening.

Med vänlig hälsning Jörgen Ekdahl
Ps Härligt att läsa att Peter Matthijs finns på tjejernas träning.

Magnus Månsson

5 januari 2015 13:30

Tack för inlägg, hälsningar och lyckönskningar.
Ja, du Jörgen, ledar/tränarfrågan är komplex och för att ta fotbollen som exempel så blir det ju så att om man spelar i sju, åtta klubbar under en karriär så känner man sig inte speciellt hemma någonstans och den klubbgemenskap som är en betydelsefull faktor i ett ledarengagemang finns inte.
På ungdomssidan är många ledare föräldrar, när barnet slutar, slutar oftast föräldern. En vakans uppstår.
Hur många år varar en "normal" ledargärning? Tio? Troligen till och med mindre. Rekryteringsbehovet är enormt.
I Malmö har även segregationen stor betydelse, villaområde kontra höghusområden. I vissa områden är det inga problem att fixa transporter, i andra nästan en omöjlighet, speciellt för ett lag 2.
Jag funderar också över den tidiga tävlingsstarten. Hur mycket tid,kraft och pengar kostar inte den? Vore det inte rent generellt bättre att lägga resurserna på äldre ungdomar? Ur många synpunkter. socialt och inte minst idrottsligt. Då kommer ekonomin in. Stora, relativt lättskötta grupper, ger härliga medlemsavgifter och inte minst kommunala och statliga aktivitetsbidrag.
Det går nog inte att vrida tillbaka klockan till "vår" tid -- om du nu ursäktar att jämföras med en 14 år äldre herre -- då många kunde vara aktiva på en nivå under eliten, men ända relativt högt, upp en bit över de 25. Det är ur denna kategori de bästa/tränarna rekryteras.
Det var ur denna grupp, skånska elitaktiva en bit från Sverigetoppen, som Heleneholms IF byggdes upp till kanske landets främsta friidrottsklubb. Numrera finns inga breddfriidrottare över 18 år och därför har denna idrott stora överlevnadsproblem, inte minst i Skåne.
Det finns mycket att fundera över.
Ha det bra, Jörgen!
MM

Jörgen Ekdahl

9 januari 2015 19:07

Hej igen Magnus!

Tack för ett snabbt svar.

Visst kan man säga att ledar/tränar frågan kan vara komplext.
Men ändå inte, tycker jag. Så klart är föräldrarna grunden till att föreningarna kan fortsätta sin verksamhet. Utan dessa hade föreningarna havererat sedan länge.
På "vår tid" var det naturligt att hjälpa till med någon funktion i den förening man själv var aktiv i. Då har det inte så stor betydelse om man har varit runt i ett par olika föreningar. Givetvis får man inte den klubbkänslan, som man får om man har varit i en och samma klubb under ett antal år.
Själv hamnade jag i Dalhem, som tränare. Att då tänka på att jag aldrig hade spelat en enda match i Dalhems "tröjan".
Jag hade varit MBI troget i 16 år, som spelare. Och sedan som, ledare och tränare. Med tanke på dessa framgångar som MBI hade under dessa år. Det är den enda föreningen i handbolls Sverige, som har vunnit Junior SM (18år), Pojk allsvenskan (16år) samt Buster Cup nationell tävling (10år) på ett och samma år.
Det var inte helt enkelt att lämna "sin" förening. Min tanke var då att där kommer väl nya unga ledare och hjälper till med de yngre lagen. Men med facit i handen, gjorde där inte det.
Och idag finns inte föreningen längre.
Detta för att de yngre generationerna gjorde inte, som jag gjorde. Nämligen att hjälpa till med någon funktion i föreningen, samtidigt som man själv var aktiv. Eller i slutet av den egna aktiva perioden.
Det man ofta hörde från yngre spelare var, "vad får jag för det".
Alltså handlade det om pengar, man ville så klart ha ersättning för den insatsen, som man skulle göra för sin förening.
Där ligger kanske den stora skillnaden mellan gårdagens ledare och ledare i idag. Vi var kanske lite "unika", som föreningsmänniskor.
Håkanstorps Juniorlag årgång 71 (födda 53), var/är förmodligen oerhört unika. 16 spelare har tillsammans 265 år, som ledare, tränare, styrelse arb. och andra förenings funktioner.
Rolf "Kungen" Schreiber har över 40 år, som ledare, tränare, styrelse arb. chaufför till matcher m.m m.m
Där är inte många kvar av hans kaliber nu för tiden.

Med vänlig hälsning Jörgen Ekdahl
Ps Handboll är friidrott med boll!

Magnus Månsson

9 januari 2015 22:15

Jörgen, hej igen.
Vi är väl i stort ense. Samhällsklimatet har ändrats, idealiteten har på alltför många håll trängts undan. Samhället är mer komplext, denna förändring genomsyrar också idrottens organisationer.
Vad göra?
Mvh
MM