Vad var det jag skrev i går?

Jo, att en handbollsmatch på hög internationell nivå för damer underhållningsmässigt väl kan mäta sig med en herrmatch.

Och efter att ha sett Sveriges damer utklassa världsmästarna Brasilien – förvisso bara i en träningsmatch – är det bara att konstatera ”att så är det”.

Det var verkligen en höjdare med högt tempo, strålande kombinationer, hög individuell skicklighet, finesser i avsluten och då och då en förbluffande skyttekraft.

Det var handbollspropaganda av hög klass.

***

Matchen leddes av två ryskor och de var verkligen också bra, konsekventa i det mesta de företog sig.

I svensk elithandboll på herrsidan – jag ***erkänner att jag sett för få dammatcher – är domarstandarden inte bra. Domarna är inte konsekventa inom en och samma match och än mindre har de olika paren samma nivå. Det är givetvis svårt att begära en exakt bedömning med nu är skillnaden alltför stor.

Nu är förstås handbollen den kanske svåraste lagbollsporten att döma. Det finns ingen annan idrott där det förekommet så många regelfel. Ett bra försvarsspel bygger – lite hårdraget – på att vara så ojuste att det ”bara” blir frikast och inte utvisning. Ett sådant regelverk gör självfallet inte domarnas arbete lättare. Samtidigt som gestikulerande tränare – några mer, några mindre, men inga namn – ifrågasätter i stort varje signal. Hjälpen till domarna är oftast obefintlig.

Man har nu stramat upp bestraffningarna med knuffarna med raka armar på hoppande spelare. Det var på tiden.

Men jag efterlyser mer:

Större spelförståelse, var inte så snabba att blåsa, se vad som händer!

Se upp med alla täckningar och genvägar i målgården! Här skiljer sig verkligen nivån, inte minst i ett internationellt perspektiv.

Vänd spelet oftare, när det är uppenbart att den anfallande spelaren bara försöker vinna tid genom ett söka frikast!

Tillåt inte en omfamning av en motståndare för att förhindra en snabb omställning! Lägger man inte ner bollen direkt vid ett frikast blir det två minuter. ”Omfamningen” är samma andas barn.

Det här är några vanligt förekommande missar jag i mitt nördiga handbollstittande retat mig nu under hösten.

***

Stannade kvar framför tv-apparaten efter Sverige—Brasilien för att se Avkast på fyran. Jag förväntade mig ett aktuellt program. Men så var det inte. Det var inspelat för några dagar sedan.

Att då diskutera Kristianstads situation utan den sparkande målvakten Dan Beutler och den starka insatsen mot Hamburg var ingen bra journalistik.

Lika lite som att prata om damernas förutsättningar inför EM utan att ta hänsyn till det just avslutade mötet mot Brasilien. I samma kanal.

Förhandsinspelningar är inte alltid bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...