Av två orsaker satte jag mig i går i tv-fåtoljen för att se FC Rosengård mot Linköping i damernas fotbollsallsvenska.

Dels ville jag se det lag jag som skattebetalare i Malmö ofrivilligt sponsrar för tredje året i följd.

Dels ville jag se vad det är i damfotbollen som gör herrarna i UEFA rädda.

Det senare apropå att en ny stjärna inom sportjournalistiken/damfotbollen, Alva Nilsson, i Expressen framförde synpunkten att orsaken till de ojämna bidragen till lagen i Champions League beror på rädslan att damfotbollen skall bli för stor med större ekonomiska muskler. .

Jag vet att man inte skall bedöma att lag efter en match – jag har sett fler den här säsongen både live och via tv – men det här var bedrövligt ur Malmösynpunkt. Befriande var Ramona Bachmanns sågning av det egna lagets insats.

Jag förstår mer och mer förbundskapten Pia Sundhages oro för svensk damfotbolls framtid – accentuerat av 0—4 mot England – när Rosengård måste förlita sig på utländsk arbetskraft av så tveksam klass som många av gårdagens aktörer visade.

Finns det inte unga svenska/skånska spelare med samma kapacitet ser framtiden mörk ut.

Allsvenskan lär vara en av de bättre i världen. Jag har ingen referensram. Men är det så, lär det inte finnas någon anledning till någon rädsla för att damfotbollen skall bli en allvarlig konkurrent till herrarna.

Det krävs mycket mer än en miljon mer eller mindre för deltagande i Champions League för att höja standarden. Ur Malmösynpunkt hade pengarna på sikt gjort större nytta för att bredda och förbättra en tunn flickfotboll.

***

Bara drygt 1 300 personer – förvisso var Martas frånvaro känd – fanns på plats i det härliga sensommarvädret. Större är alltså i intresset för en toppmatch i Damallsvenskan för en klubb som lever över sina tillgångar och som år efter år behöver extra kommunala bidrag för att överleva.

Jag har en känsla av, efter att ha pratat med många Malmöbor, att det uteblivna stödet är en tyst protest mot FC Rosengårds oansvariga ekonomiska handlande. Och också mot kommunstyrelsens stora givmildhet.

***

Jag vill poängtera att jag sett några bra inhemska damfotbollsmatcher. Och ingen fotbollsälskare kan väl undgå att fascineras av Japans sätt att spela fotboll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...