Mitt allsvenska tips.

Det finns åtta lag med chans att fixa en av de fyra medaljerna. Det kommer att gå en klar linje mellan lag åtta och nia. Men hur placera lagen? Det är svårt. Nästan lika besvärligt som att rangordna lagen på den nedre halvan.

Jag gör ett försök med en kort motivering.

1) Djurgården. Något av höstens lag med en vass anfallstrio som man fått behålla och en bra mix av rutin och ung talang. Nye tränaren Per Olsson har en trupp med vilken han kan bevisa sin skicklighet.

2) IFK Göteborg. Allsvenskans bredaste trupp upp till platserna över 20. Hittar tränaren Mikael Stahre rätt med alla sina skickliga mittfältare blir det tungt att möta Blåvitt, speciellt under slutforceringen.

3) AIK. En homogen trupp med kontinuitet och många mycket lovande spelare. Kan få det tufft om det – förhoppningsvis för svensk fotboll blir många matcher i Europa League. Celso Borges VM-spel blir ett minus.

4) Häcken. Kanske ett önsketänkande. Gillar klubben efter att ha hört Dennis Andersson berätta om Häckens filosofi. Truppen har hög högsta kapacitet men ibland går allt i stå. ElKabir måste vara kurant och kvar hela säsongen.

5) Elfsborg. Har Anders Svensson, fortfarande Allsvenskans bäste spelare, och kring honom finns det både rutin och lovande spelare och många spelare i en mellangeneration som kan få ett rejält genombrott. 6) Malmö FF. Förväntningarna är enorma på Markus Rosenberg. Men var står han? Det finns fler frågetecken. Truppen är tunnare än i höstas. Hur klarar den en matchning på tre fronter? Och hur många av de orutinerade bänkspelarna klarar av att ta ett ansvar i skarpt läge?

7) Kalmar FF. Ett intressant lag med ett intressant tränare, Hans Eklund. Kan han utveckla de unga spelarna samtidigt som David Elm finner sig mer tillrätta i år och Tobias Eriksson blir helt kvitt sina skador, kan det bära riktigt långt.

8)Helsingborgs IF. Vad tar HIF med sig från 2013, den strålande våren eller den turbulenta hösten. Varför inte något mittemellan och då blir HIF att räkna med till hösten, speciellt med en frisk Andreas Landgren och en återvändande Imad Khalili.

Det här var svårt. Lika väl som Djurgården kan skifta placering med HIF, kan Kalmar utmana om guldet.

Vid Upptaktsträffen fick MFF och AIK de övervägande största antalet guldröster. Inte förvånande med tanke på fjorårssäsongen. Men att för den sakens skull tro att dessa storklubbar kommer att vara överlägsna utmanarna, det tror jag inte alls.

Sverige riskerar inte att få en liga med ett par tre isolerade toppklubbar. Bredden – om än inte toppen – är bra och det gör Allsvenskan spännande intressant.

Nedre halvan då? Faktiskt lika svårtippat. Även om C mores utbud ger möjlighet att se alla matcher omöjliggör kollisionerna att man kan se allt. Mina förstaval blir MFF och Häcken och därefter de övriga tippade topplagen.

Lagen från de nedre regionerna har jag ej sett så många gånger som de i toppen. Jag gör dock ett försök.

  9) IFK Norrköping. Med hjälp av erfarne tränaren Janne Andersson och Andreas Johansson, en av seriens främsta mittfältare, på plan måste många spelare ta ett steg framåt i utvecklingen om laget inte skall riskera en lägre placering.

10) Åtvidaberg. Orkar Kristian Bergström och Daniel Sjölund göra en lika bra säsong som 2013, då kan det gå bra. Mohammed Abubakari och Imad Zatar är i sina bästa stunder lysande. Kan Victor Sköld redan nu anpassa sig det högre tempot?

 11) Örebro SK. Saknar spetskompetens men är välorganiserat. Oscar Jansson är duktig i målet. Kalle Holmberg har potential

12) Brommapojkarna. En ung trupp med endast två spelare över 30 år. Naturligtvis både plus och minus men utvecklingspotentialen finns onekligen.

13)  Mjällby. Hur länge skall det hålla för Listerlaget med stommen från Blekinge och Nordostskåne? Har i Gbenga Arokoyo, innerbacken, en av årets intressantaste spelare tillsammans med Andreas Blomqvist.

 14) Gefle. Även utan Per Olsson som tränare finns den taktiska disciplinen kvar i truppen och det finns duktiga allsvenska spelare med erfarenhet kvar. Och förmodligen får någon forward ett nationellt genombrott. Så brukar det vara i Gefle. 

15) Halmstads BK. Här hoppas jag ha fel. När HBK i fjor på hösten med laget på nedflyttningsplats förlängde kontraktet med tränaren Jens Gustafsson gladde det mitt gammaldags klubbhjärta. Att inte lägga skulden på tränaren var stort -- och sällsynt. Men man saknar den rätta spetsen.

16) Falkenberg. Mitt favoritlag i Superettan 2013 var Falkenberg, den lille mot många stora, men också för lagets positiva offensiva spel. Såg många matcher på tv. Men när man förlorar tre av de absolut bästa till blivande allsvenska konkurrenter, ja, då går det inte. Inte ens med Henke Larsson som ny tränare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked. Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade. Men i framgångsti...

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll. Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan. Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motstånd...