Såg inte gårdagens Fotbollsgala, föredrog levande idrott, handbollsderbyt i Lund mellan H 43 och Lugi.

Valet var rätt.

Man kan givetvis ha synpunkter på alla nomineringar vid Fotbollsgalan. Jag har mina men hoppar (delvis) över. Har dock en principiell synpunkt.

Oftast utses tränarna från mästarna till Årets tränare. Det är att göra det lätt för sig. Jag vet inte hur duktig LdB:s tränare Jonas Eidevall är, förmodligen skicklig. Men när nu den på förhand värste konkurrenten Tyresö havererar vore det underligt om inte ett lag med alla dessa internationella stjärnor som LdB inte skulle bli svenska mästare.

Behöver man vara Årets tränare för att lotsa ett så starkt lag till ett SM-guld? Jag tycker inte det.

På herrsidan var det likadant. MFF:s Rikard Norling belönades, kanske också riktigt. Ett tippat topplag blev SM-vinnare.

I Allsvenskan var Djurgårdens förvandling från ett i botten förankrat lag till något av höstens lag det mest remarkabla. Ok, Djurgården värvade några nya duktiga spelare men den stora omvandlingen inträffade i och med tränarbytet till Per Mathias Högmo. Min kandidat till titeln.

Hylla gärna mästartränarna speciellt. Men lägg lite mer kraft på att hitta de som lyckats bäst med utgångspunkt från förutsättningarna och låt denne/denna bli Årets tränare.

Det är ju lite underligt att Årets tränare 2012 får sparken från mästarklubben säsongen därpå. Han var kanske inte så bra?

***

Lundaderbyt var en match då handbollen är som bäst. Kanske inte spelmässigt men väl

dramatiskt. Lugiledning med sex bollar och en kvart kvar, H 43-kvittering 15 sekunder före slut men tillräcklig tid för att ge Lugi en möjlighet att ta full poäng. Nu blev det kryss men likväl en förlorare, Lugi, och en vinnare H 43. Men trots allt förmodligen 2 845 nöjda åskådare.

Dramatik vill alla ha även om det sved i alla Lugihjärtan. Det är inte roligt när lillebror kniper en del av uppmärksamheten.

***

Återkommer med synpunkter på handbollsstaden Lund inom kort.