En fredagskväll i Höör. Kan det va något?

Nja, med facit i hand kunde man kanske haft trevligare, handbollsmatchen i damernas elitserie mellan H65 och Lugi, 20—27, var ingen höjdare.

Anledningen till besöket i Björkvikshallen var egentligen två:

1. Jag hade lovat min gamle löparkompis från tiden i Heleneholms IF på 1960-talet (vi var bland annat med om 1963 att vinna den på tiden prestigeladdade Parkstafetten) Karl-Gustav Holmgren, som förutom en lång ledargärning inom friidrotten även är en av dem som byggt upp H65 till en bred elitklubb, ett besök vid en elitmatch.

2. Jag ville på plats se en damelitmatch. Skam till säges har jag varit en sällsynt gäst på dammatcher.

Jag blev besviken på kvaliteten. Det var ändå Sveriges trea och fyra med landslagsspelare från olika årgångar och spelare med ambitioner att nå dit. Ok, jag är bortskämd från tv efter VM för en tid sedan och från den danska Elitserien, men att klasskillnaden skulle vara så stor hade jag inte trott.

Nu är det kanske inte rättvist att bedöma kvaliteten efter ett enda besök och efter en lång helg, där träningsintensiteten i alla fall hos H65 inte varit det man förknippar med elitidrott.

Det syntes hos hemmaspelarna. Men inte heller Lugi var genomgående bra. Trots utklassningen.

Jag skall ge lagen en chans till. Kanske till och med en fredagskväll i Höör.

Med den här matchen på näthinnan är det lätt att förstå Sävehofs fullständiga överlägsenhet i svensk damhandboll för närvarande.

 ***

Det positiva från besöket i Höör var den inblick man fick i idrottens storhet, kraft och utbredning.

Den fina ändamålsenliga Björkvikshallen har kommit till genom privata initiativ och är givetvis en viktig samlingspunkt i ett litet samhälle som Höör.

Hallen var fullsatt. 653 personer hade mött upp, några var förstås Lugianhängare, för att stötta ortens idrottsstolthet, som med cirka 20 lag dessutom har en bred ungdomsverksamhet.

Och överallt syntes ideella ledare i alla åldrar fixa service (och sälja lotter) till alla besökare.

En bild av Idrottssverige.

Som naturligtvis gläder en idealist.

Det hade förstås inte skadat med bättre, intensivare handboll.

Men man kan inte få allt en regnig fredagskväll i Höör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...