I samband med Finnkampen i friidrott arrangerar Svenska Friidrottsförbundet ett seminarium med temat: Varför slutar ungdomar idrotta?

Underförstått, varför slutar de i de tidiga tonåren?

Vänd på det!

Varför organiserar idrottsrörelsen så mycket för barn, riktigt unga barn?

Ta nu friidrotten! Ok, jag är gammal, men på min tid tävlade man utanför skolan som 15-åring bara i ett begränsat antal grenar. Före det år man fyllde 17, fick man inte springa längre än 200 meter på bana.

Det var förstås helt på på tok på de hållet.

Efter hand har tävlingsåldern sjunkit. Men när man nu inbjuder 7- och 8-åringar till tävlingar, ofta då inbakade i tävlingar med ett brett åldersspann, har det gått för långt. Anledningen är naturligtvis att arrangören ekonomiskt vill kompensera de ytterst små startfälten i de lite äldre årsklasserna.

På längre sikt är detta självklart inte rätt metod att vända en kantrande skånsk/svensk friidrott.

Om man nu vill ha unga barn i organiserad tävlingsverksamhet (jag är tveksam till detta) låt dem tävla på hemmaplan, eller i en lekfull match mot en grannklubb, avgjord på någon timme.

De utdragna tävlingarna med små startfält på upp mot sju, åtta timmar är på sikt ingen pr för friidrott. Ungdomarna tröttnar, föräldrarna blir stressade (det finns andra aktiviteter och barn att ta hänsyn till) och det blir allt svårare att få tillräckligt med kunniga, utbildade funktionärer som vill ägna kanske två helgdagar åt en trist friidrottstävling.

Det blir en negativ spiral.

”Alla” talar om vikten av stafetter och lagtävlingar. Men att fixa lag kräver jobb. Det är få som orkar ta tag i det.

Jag är så gammalmodig att jag tror att lagtävlingar är ett sätt att bromsa trenden.

Alla vet att det nya inspirerar men också att nyhetens behag avtar. Det gäller allt i livet, inte bara idrotten. Har du vid 15-årsålder tävlat i kanske tio år är nyfikenheten på annat stor. Du slutar idrotta. I skånsk friidrott sker tappet på pojksidan ännu tidigare i en numerär som redan från början är liten.

En anledning, en bov, till att aktiviteterna för barn tar alltmer plats är reglerna för det lokala aktivitetsstödet. Staten premierar aktiviteter för 7-åringar, Malmö stad för 4-åringar.

Det är relativt lätt med små kostnader att hålla igång barn i dessa åldrar. Och det ger inkomster i medlemsavgifter och som sagt i aktivitetsstöd, som sin tur är grund för konsulentbidrag och storleken på lotteri- bingotillstånden.

Barnidrott ger pengar men få aktiva i de övre tonåren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...

Vad får man för pengarna nu för tiden? Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1. I startelvan kom IFK med sju spelare med utländ...