Det var mycket som flagnade efter gårdagens 0—1 mot Tyskland.

Det leende landslaget blev det gråtande, det har jag förståelse för. En förlust i en EM-semifinal svider givetvis, speciellt som laget pumpats upp som något av storfavorit. Utan egentlig grund.

Men att fokusera på det underkända målet känns ovärdigt för ett lag med spelare som under turneringen nästan helgonförklarats både för sitt spel och sina personligheter. Av video- och stilbilder att döma var det både offside och ruff.

Mest förvånande var dock Pia Sundhages utspel och ilska mot tyskornas fördröjning av spelet i slutskedet. Jag har aldrig sett en match, där ett lag hastat med att sätta bollen i spel i ledning med bara några få minuter kvar. Så ser verkligheten ut. Även i damfotbollen, som dock har ett klart plus på herrfotbollen, det filmas betydligt mindre.

Pia Sundhage står för något positivt. Hon är en stark pr-kvinna för damfotbollen. Nu brast det i nederlagets tunga stund.

Hon kommer att föra damfotbollen framåt i Sverige. Men förlusten kan kanske få många av alla dessa hovpoeter att inse att hon, lika lite som någon annan, kan göra några underverk.

Sverige har ett bra lag men inte av den höga klass som många lockats tro efter alla lovorden.

***

Förhoppningen är att det intresse som varit kommer att fortplantas till Allsvenskan och övrig serieverksamhet. Av bilderna att döma har antalet kvinnor på EM-matcherna varit stort. Så är det inte i serielunken.

Nu är det dags för kvinnorna att även komma till de mindre arenorna. Skall damfotbollen utvecklas måste ekonomin förbättras, inte minst genom större publikintäkter. Potentialen finns bland kvinnorma.

Sen kan man alltid hoppas, specciellt ur Malmösynvinkel, att rekryteringen höjs så att LdB i framtiden kan få fler spelare från regionen i sin trupp.

Tänk bara om Therese Sjögran platsat i LdB:s startelva efter sin skada och där fått den speltid som gjort att hon kunnat konkurrera fullt ut i EM-laget. Hon visade sin kapacitet i inhoppen och blir ett starkt kort i höstens guldjakt för Malmölaget.

I min värld gynnar ett starkt klubblag med tio spelare med utländsk pass inte svensk landslagsfotboll. Men alla har givetvis rätt att välja sin väg till framgång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked. Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade. Men i framgångsti...

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll. Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan. Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motstånd...