Jag ägnade stora delar av helgen åt att vara en väldigt liten, liten del av den stora organisation som krävs för att genomföra ett inne-SM i friidrott för ungdomar.

Ungdomsidrott i alla de former ger mig mycket och är stimulerande, men i detta fall också lite funderingar.

Irene Ekelund, den nya sprinterstjärnan, deltog. Hon är redan ett affischnamn, prydde programmet, var flitigt uppvaktad av ivriga autografjägare – hon gav sig tid till alla.

En av de två kvällstidningarna från Stockholm hade sänt ner en av sina mest välkända reportrar till Atleticum och Malmö för att göra ett reportage om henne.

Detta under ett SM för ungdomar, som man sällan eller aldrig befattar sig och då oavsett idrott!

Irene har figurerat i tv-program. På några månader har uppmärksamheten trappats upp. Nästan all medial bevakning från helgens tävling kretsade kring henne.

Irene är 16 år – fyllde i fredags.

Hur reagera en tonåring på ett liv i offentligheten? Jag vill poängtera att Irene var väldigt vänlig mot alla, medtävlare, funktionärer, press och alla uppvaktande autografsamlare.

Men visst spårades en viss mån av trötthet, när hon efter en jobbig tävlingsdag var på väg att bli intervjuad av pressens representanter. Hon verkade helst vilja avstå denna del av den verklighet hon snabbt hamnat i. Och som kommer att trappas upp om den idrottsliga utvecklingen fortsätter.

Min enkla fundering: Hur hanterar en 16-åring denna uppmärksamhet och vad händer om hennes utveckling gör ett naturligt tillfälligt stopp och det allmänna intresset upphör?

***

Det fanns dopningskontrollanter på plats i Atleticum. Irene Ekelund var en av dem som testades. Det var för henne fjärde gången på kort tid, några av de andra tillfällena har varit när hon satt ett svenskt rekord. Då är ett test obligatoriskt.

Jag är naturligtvis för en ren idrott.

Men ytterligare några enkla funderingar:

Är resurserna så stora att man behöver testa vid ett SM för 15- och 16-åringar?

Och hur fungerar kommunikationen mellan de olika distrikten, när en 16-årig tjej är föremål för kontroll fyra gånger på en dryg månad.

Jag vill kalla det resursslöseri. Idrottens pengar kan användas bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...